Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Makan - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
söka hos sina tjänare inplanta trohet och stärka deras hederskänsla,
skulle husets förråder därigenom förvisso vara bättre skyddade än
genom den mest misstänksamma försiktighet.
Har däremot tjänarinnan icke från sitt hem erhållit en sådan
fostran eller är hon ej af naturen ärlig och hederlig, så ligger det
ganska nära till hands, att hon ej tar det så noga, om det. går
litet mer eller mindre åt. Är hon icke tillräckligt karaktärsfast,
skall hon ovillkorligen föras i frestelse att tillägna sig något af
det öfverflöd, hon dagligen har för ögonen. Detta blir så mycket
lättare fallet, om husmodern aldrig tänker på att låta också
tjänstfolket, som bär dagens hetta och tunga, få sin andel af det goda,
som serveras. »Man bör icke binda munnen till på oxen, som
tröskar», säger ordspråket.
Å andra sidan får icke tjänarinnan begära att få sitt lystmäte af
de extra godsaker, som bjudas främmande och som familjens egna
medlemmar kanske endast få en liten smakbit af. Hon bör vara
tacksam att få smaka.
Men också från en annan synpunkt är det husmoderns plikt
att själf hafva hand om allt, äfven här till tjänarinnans eget bästa.
Det är nämligen mycket vanligt, att jungfrurna ej förstå
penningars värde, i synnerhet när dessa bestås af andra, utan
tycka, att det ej är så noga, om man ger ut fem eller tio öre mer
än nödvändigt, och att de ännu mindre förstå att hushålla
förståndigt och sparsamt med förråden. Man kan ej lägga dem detta
till last, ty deras eftertanke har i de flesta fall aldrig blifvit väckt
och skärpt.
Därför mena vi, att det är den bildade kvinnans plikt att
föregå med godt exempel på ordning och sparsamhet och lära
jungfrurna hushålla förståndigt och sparsamt. Hon uppfyller äfven
här en social plikt, ty när dessa tjänstflickor sedan kanske få
sina egna hem, tillämpa de därstädes de lärdomar, de förvärfvat
under sin tjänstetid, vare sig dessa äro goda eller dåliga.
Hur mången ordentlig, duglig arbetare har ej kommit på
förfall, därför att hans hustru, som tjänat i »bättre hus», ej
förstått att hushålla hvarken med tid eller pengar! Det tyckes oss,
som skulle våra fruar i detta hänseende hafva ett drygt ansvar på
sina skuldror, och detta desto större, ju rikare de äro. I ett rikt
hus är ju frestelsen till slöseri och öfverdåd större, och det
behöfves stort förstånd och ’mycken själfbehärskning till att inrätta
ett hushåll, där medlen kanske öfverflöda, så, att sparsamhet och
måtta iakttagas i allt. I sådana hus, där det finns hushållerska,
som har ansvar för det hela, behöfver ju husmodern själf ej direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
