Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
stå de talrika tuberkulösa ledgångs- och beninflammationer,
som vi allt emellan ha tillfälle iakttaga.
Genom den allmänna kraftnedsättning, som skrofulosen
åstadkommer hos barn, göras de naturligtvis mera än eljest mottagliga
för andra sjukdomar och kunna på det sättet hemfalla åt en för
tidig död. I tid behandlad är skrofelsjukdomen ej lifsfarlig, men
påpasslighet och vård fordrar denna sjukdom, och den kan lämna
efter sig stygga och för hela lifvet kvarstående rubbningar i syn,
hörsel, bensystem, ledgångar och dylikt.
Likasom vid engelska sjukan gäller det här att sörja för
riklig tillgång på ljus, luft och bad, att göra dieten så stärkande
och omväxlande, som görligt är, att i tid ingripa med behandling
af sjukliga förändringar i ögon, öron, näsa, ledgångar o. s. v.
Höftsjukan.
En mycket farlig åkomma, som ofta utvecklas hos starkt
skrofulösa barn, är höftsjukan, som består i en inflammation i
höftleden och är af tuberkulos natur. Om barnet ej får bot för denna
elakartade sjukdom, kan det bli halt för lifvet.
Höftsjukan börjar med värk i höftleden. Denna värk är
svårast om morgnarna och anses ofta vara af reumatisk natur. På den
värkande sidan uppstår snart trötthet och tyngd i låret, äfven vid
en ganska ringa ansträngning.
Småningom flyttas värken äfven till knäleden, och barnet stöder sig
hufvudsakligen på det friska benet. Utseendet blir lidande och klent.
Så snart en dylik värk inställer sig, måste läkaren genast
rådfrågas, då sjukdomen i detta stadium ännu är möjlig att böta.
Får den däremot ostördt fortsätta ännu en tid, förlänges benet,
beroende på, att det svullna ledhufvudet tränger ut ur ledfogningen.
Har man låtit det gå så långt, bör snar hjälp sökas, då
räddning möjligen ännu kan finnas. Men får sjukdomen fortsätta
vidare, tills benet blir kortare, tills det magrar, och plågorna i
knäet ökas, då kan haltningen ej mera förekommas.
Då sjukdomen är tuberkelartad, kan här också bli fråga om
att det onda griper omkring sig ytterligare i kroppen, hvarför ett
operativt ingrepp ofta måste göras för att bringa räddning.
Muskelsvaghet.
Sådana missbildningar, som uppstå blott af muskelsvaghet, kunna
fullständigt botas, om de komma i behandling före fjortonde året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
