Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
någon slags förbindelse med föremålen. Vid denna tid, då barnet
börjar att reflektera ock vetgirigt fråga, öfvergå sinnesöfningania
småningom till förståndsöfningar.
De yttre, synliga föremålen måste fortfarande utgöra ämnet för
samtalen, och modern bör ej inlåta sig på sådant, som öfvergår
barnens fattningsgåfva. Om barnen fråga efter upphofvet till
företeelserna i naturen, bör modern hänvisa dem till Gud som naturens
skapare.
Fantasiens uppväckande.
Barnets första andliga utveckling tillkännager en öfvervägande
fantasiverksamhet, som dock inte bör få allt för mycken näring,
utan bringas i harmoni med verkligheten och förståndsutvecklingen.
Barnet tycker, att allt är sagolikt och underbart, emedan det
ännu ej förstår verkligheten och först småningom lär känna
föremålen, som väcka dess uppmärksamhet.
Uppjagas barnets fantasi för mycket, utvecklas dess känslolif
på bekostnad af förståndet och tankeverksamheten. Barnen äro i
utvecklingens början liksom folken, hvilka återgifva alla intryck i
poetisk, bildlik form samt blott uppfatta och förstå genom bilder.
Sagor och fabler.
Just på grund af barnets naturliga anlag har sagan
uppkommit, hvilken genom fantasien vill inverka på själslifvet. Barn
tycka därför också om att höra sagor, men man bör ej gifva dem
för mycket däraf och ej låta dem få lefva i en romantisk
under-värld, som i verkligheten ej kan förklaras genom yttre företeelser.
Naturen med alla dess företeelser har tillräckligt mycket
underbart att gifva barnet, så att man ej onödigtvis behöfver ägga dess
fantasi. Ehuru en vacker saga då och då ej är skadlig, så böra
barn dock ej fullproppas med sagor och allra minst skrämmas
med häxor, troll, spöken och dylikt.
Barn, som få för mycket sagor till lifs blifva vanligtvis
förvekligade, mörkrädda, drömmande, lata och likgiltiga för det
verkliga lifvet med dess prosaiska kraf. Genom för mycket sagor
hämmas ej blott förståndsutvecklingen, utan äfven deras
sanningskärlek tar skada, då barnen däraf få vanan att öfvcrdrifva, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
