Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
blodet m. m. förbrukas, så lider också hjärnan vi<l hvarje
själsarbete en förlust af kemiska beståndsdelar.
Om denna förlust ej riktigt ersättes, uppträder trötthet och
utmattning efter hvarje ihållande kroppslig eller andlig verksamhet.
En omättlig verksamhet i näringslifvet försvagar hjärnans
andliga funktioner, och å andra sidan försvagas matsmältningen
och näringen af ett allt för lifligt ocli ansträngdt själslif.
Häraf framgår för modern den lärdomen, att ett klent barn,
som visar stor andlig lifaktighet ej bör understödjas häri och
pådrifvas, så att hjärnan utvecklas på de andra organens bekostnad.
Ett sådant bör framförallt fa en god kroppslig vard, och den
andliga utvecklingen bör ställas i andra rummet, så vida man ej vill
i en sjuk kropp fostra ett snart vissnande själslif.
Andligen tröga barn.
Är barnet däremot andligen trögt, och visar det blott föga
lifaktighet på det själsliga området, bör man söka väcka det
slumrande själslifvet, sä att det blir harmoni mellan kropps- och
själsutvecklingen.
I allmänhet bör man söka att hos klena barn undvika allt
för starka själsrörelser, antingen dessa nu framkallas af glädje eller
sorg, tankeansträngning, lek m. ni. Så snart kroppslig trötthet
inställer sig, öfvergår glädjen vanligen i olust. På stor munterhet
följer trumpenhet lika säkert som på en för stor själsansträngning.
Lillgamla och andligen brådmogna barn äro därför vanligen
trumpna, olustiga och nyckfulla med undantag af de stunder, då
de äro uppiggade och upplifvade. Ej utan rätt säger man därför
också: >Kloka barn äro stygga barn».
Leken — barnets arbete.
Ända till sjätte året bör barnets arbete vara lek och i leken
bör det äfven få sin undervisning. Mycket tidigt kan leken ännu
inte ha något direkt nyttigt ändamål utan utgör endast ett
omedvetet uttryck af den redan vaknande verksamhetslusten.
Den skenbart ändamålslösa leken är dock upphofvet till den
andliga utvecklingen, som börjar med glädje åt leksaken, men sedan
småningom utbildas till allt klarare föreställningar om föremålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
