Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
allt liflöst som lefvande för att därigenom göra det döda tinget
lättare fattligt eller intressantare för barnasinnet, då bibringar hon
barnet småningon falska föreställningar. Härigenom kan ett barn
med mycken liflig fantasi lätt bringas till öfverdrift och osanning.
Det är moderns skyldighet att återföra barnets föreställningar
från sågo- och fabelvärlden till sanning och verklighet. Denna
fordran ökas, ju äldre barnet blir, och ju mera det andligen
tillväxer, ty verkligheten är outtömligt rik på ämnen till
underhållning och förströelse.
Med tilltagande ålder måste barnen tillhållas att så mycket
som möjligt förfärdiga sina leksaker själfva. Flickan bör själf sy
sina dockkläder, gossen själf göra pappersdraken, hvisselpipan,
piskan m. m. Genom dylika arbeten skärpes eftertanken samt
öfvas handen, och barnet lär att lita på sig själft.
När barnet blir äldre, måste man småningom från
sysselsättningen med det endast angenäma, leken, öfvergå till
sysselsättningen med det nyttiga, arbetet, och söka lära barnet att förbinda
ett ändamål med sin verksamhet.
Bästa sättet att förmå barnet att göra litet nytta är att vädja
till dess hjärta och tillgifvenhet. Modern bör visa barnet, hur
glad hon skulle blifva, om det ville göra henne en eller annan
tjänst, eller att det genom sitt arbete skulle kunna lyckliggöra
någon annan, som det håller af.
Småningom kan dess verksamhetsdrift på detta sätt föras på
nyttiga uppgifter, och det kan lära sig att skilja mellan arbete
och lek. Barnets första små arbeten få dock ej öfverstiga dess
krafter och få ej heller taga för lång tid i anspråk, ty då blir
det uttröttadt och förlorar lusten att hålla på.
Huru barnet lär tala.
Barnet-s första språk är åtbördernas och de oartikulerade
ljudens. Så snart dess medvetande mera utvecklas och det ser
munnens rörelser, när modern talar, och iakttager ljudet, då
börjar det härma ljudet och nämna vid namn vissa föremål och
handlingar.
När modern hör, att barnet genom enstaka ljud söker härma
orden, bör hon riktigt säga ordet, med hvilket hvarje sak skall
betecknas. Barnet bemödar sig då att efterbilda ordet och sitt till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
