Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
kännagifva sina känslor, behof och föreställningar genom ljud,
som så mycket som möjligt likna moderns. Detta bemödande
krönes dock först småningom med framgång, och ljuden bli i
början blott enkla, men på månghanda sätt betonade vokaler, som
småningom förbindas med vissa konsonanter till enstafviga ljud.
De första konsonanter, som barnet frambringar, äro i
allmänhet läppkonsonanterna M, P och V, då tungkonsonanterna D, T,
N, L äro svårare och därför fordra längre tid för att kunna uttalas
rent. Barnet lär sig tidigare att säga mamma, pappa än da, du,
na, ta, la.
Det första blott af vokaler bestående språket är blott det
omedelbara uttrycket för barnets känsla. På midten af första
året komma samtidigt med tydligare åtbörder och miner äfven de
jollrande ljuden, det vill säga de ännu ej reglerade tungljuden.
.Ju mera hjärnan utvecklas, ju mera får åtbördernas språk stå
tillbaka för ljudspråket.
I början när barnet lärt sig att säga efter ord, talar det utan
tankeföljd och säger, hvad som för ögonblicket faller det in. Först
småningom under moderns ledning lär det sig konsten att tala,
att bestämdt och klart uttrycka sig för att göra sig torstådt.
När barnet hunnit så långt, vill det lära känna och förstå,
och det frågar oupphörligt för att få veta orsakerna till och
ändamålet med allt.
När barnet börjar att tala, är det moderns oeftergifliga plikt
att gifva akt på och leda utvecklingen af de3s språk. Försummar
hon denna sin plikt, så får barnet ett dåligt uttal, lär sig med
svårighet att tala rent och att frambringa enstaka ljud och kan
till och med börja att stamma. Många barns svårighet att uttrycka
sig klart och redigt har ofta äfven sin rot i den försumlighet,
modern visat i början.
Hon bör ej taga denna sin plikt lätt, utan bör genast, när
barnet gör de första försöken att efterbilda stafvelser och ord,
uttala dessa riktigt och ej såsom så. många gånger sker, själf härma
barnets jollrande ljud i tro att hon gör sig bättre förstådd på det
sättet. Genom ett sådant tillvägagångssätt förslöas inte blott
barnets öra, utan språkutbildningen fördröjes och ett bristfälligt
uttal grundlägges.
Modern eller sköterskan bör alltid tala rent med barnet och
uppmuntra det att rent och felfritt eftersäga orden. Barnet bör
aldrig tillåtas att af själsvåld eller på skämt förvränga ljuden, och
man bör ej gifva det, hvad det begär, förrän det så klart som
möjligt uttalat ordet och längre fram bela satsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
