Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Om barnet från början vants vid regelbundenhet och ordning,
så att det i dagliga lifvet fått lära sig, att det finns lagar, för
hvilka både det och hela familjen måste böja sig, då går det
lättare att vänja det vid lydnad.
Från den bestämda ordningen får modern ej afvika ocb får
ej af barnets skrik låta beveka sig att t. ex. mata det i otid o.
s. v. Vidare får hon inte gifva barnet allt, hvad det pekar på,
men hon får inte heller föra det i frestelse genom att i onödan
låta det få se saker, som det inte kan få.
Hon bör taga som en regel att aldrig gifva barnet det, som
det begär med skrik, äfven om det skulle vara fråga om eljest
tillåtna saker.
Hvarje befallning, förbud eller tillrättavisning måste ske med
förstånd och efter mogen öfverläggning samt i en lugn och bestämd
ton. En mor bör aldrig tala i en grälande, häftig ton och med
lidelsefulla åtbörder samt ännu mindre begagna skymf- och
okvä-dingsord.
Vid alla förbud och befallningar fordras den största
konsekvens, så att hon ej i dag tillåter, hvad hon förbjudit i går. Hon
måste taga sig noga till vara, att hon inte råkar i motsägelse genom
olika befallningar. Det är föröfrigt inte nog med, att tillsägelser
göras, utan hon måste också gifva akt, att barnet verkligen lyder.
Märker det, att modern inte kontrollerar, om befallningen
åt-lydes eller inte, faller det lätt för frestelsen att vara olydigt.
Skulle ett barn inte ögonblickligen lyda, bör man inte genast
upprepa tillsägelsen, utan låta det få en stunds besinningstid.
Ehuru modem ej säger något, kan hon dock lugnt pröfvande
betrakta barnet, då det vanligen af sig själft lyder.
Om modern alltför hastigt upprepade sin befallning eller, med
andra ord, käxade, skulle den ursprungliga tillsägelsen försvagas,
samt barnet dessutom bringas på tanken att vara olydigt, hvilket
från början kanske inte alis var dess mening.
Orätt är också, om modern ger obestämda svar på barnets
böner, så att det ej vet, om det får eller inte. Har modern
bestämt sig för att uppfylla barnets begäran, bör hon göra det med
ens och inte genom lång tvekan nödga det att envisas i sina
böner. Genom att på sådant sätt söka göra saken värdefullare för
barnet och söka omgifva sig själf med en större nimbus af
stränghet, uppfostrar hon det till misstro^mot modems bestämdhet och
rättvisa samt till förtröstan på böner och smekningar såsom
medel att kullkasta en gifven befallning.
I sin uppfostran till lydnad måste modern förena fastheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
