Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Öm modern ger barnet pengar bärtill, ar det ingen äkta
välgörenhet. Barnet måste taga af sina egna besparingar, af sina
egna leksaker, och det bör vid äldre år hjälpa modern att styra
och ställa för de nödlidande (genom sömnad och dylikt)
Hon måste lära barnet förstå, att det är den ena människans
plikt att hjälpa och trösta den andra, och att barmhärtigheten inte
förtjänar särskildt pris och beröm. Därför bör modern låta barnet
öfva barmhärtighet i tysthet och själf föregå med exempel.
Skulle modern ej ha tillfällen nog att genom verkligheten
väcka barnets medlidande, bör hon då och då söka framkalla det
genom lämpliga berättelser. Men hon bör taga sig väl till vara,
att det ej blir sentimentalt, och att dess medlidande ej framträder
i yttre åthäfvor. Det är ett sannt medlidande man skall söka
framkalla, hvilket uppträder tyst och stilla, att hjärtat gråter med
de olyckliga och uppbjuder allt för att hjälpa och trösta.
Till det sanna medlidandet hör också finkänsligheten, som
ryggar tillbaka från att såra nästan genom att tala om ting, som
förolämpa honom eller påminna honom om flydda sorger. Denna
indirekta barmhärtighet skall uppfostraren också söka meddela
barnet.
Finkänsligheten skall ej blott framträda i tal, utan äfven i
blickar och åtbörder. Nyfikna blickar böra ej få såra vanföra
personer eller skadegladt åse andras obehag eller förlägenhet. En
finkänslig människa vänder uppmärksamheten från sådant och
söker genom sitt lugna, vänliga sätt att hjälpa den andre öfver
förlägenheten. En medlidsam blick redan, som bestås ett lyte,
är för mycket och vittnar om allt annat än finkänslighet.
Ännu svårare än medlidandet är den sanna medkänslan vid
en annans glädje och lycka. Aldrig pröfvas kärleken mera än
just här.
Barnet skall dock lära sig att inte blott gråta med dem som
gråta, utan att också utan falskhet glädjas med dem som äro glada.
Modern kan för detta ändamål litet emellanåt gifva barnet
tillfälle att bereda andra glädje, att frivilligt för andras skull afstå
från ett nöje och att utan afund se andras lycka.
Föräldrar böra visserligen alltid Vara rättvisa, men de böra
vid särskilda tillfällen (födelsedagar, namnsdagar) bereda glädje
ensamt åt födelsedagsbarnet och låta de andra öfva sig i att utan
afund deltaga i glädjen.
Till hjärtats dygder måste också räknas mildheten i domen
öfver andra. Barn böra aldrig få höra eller uttala skarpa,
kär-lekslösa yttranden om nästan, och allt förtal måste vara bannlyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
