Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Uppfostran till höflighet och tjänstaktighet.
Till hjärtats bildning hör också höflighet, som är en yttre
form för välvilja och aktning. Barnet skall tillhållas att vara
höfligt mot alla människor, men särskildt mot de gamla, äfven om
dessa skulle vara fattiga och illa klädda.
Det är intet hyckleri att vara höflig, utan det är en plikt
som den ena människan har mot den andra. Barnet skall lära
sig, att det är skyldigt att genom vissa yttre höflighetsbetygelser
visa människorna sin aktning och välvilja. Denna på välvilja
grundade höflighet skall utsträckas mot alla utan åtskillnad, mot hög
och låg, mot rik och fattig. Barnet bör höfligt bedja tjänarna om
hjälp och höfligt tacka dem samt får aldrig tilltala dem i
befallande och pockande ton.
Nära höfligheten står tjänstaktigheten, som gärna är beredd
att hjälpa nästan med råd och dåd. Barnet skall från tidigaste
år öfvas i tjänstaktighet genom att tillhållas att genast taga upp
hvad som fallit ned, att öppna eller stänga dörrar, att lämna plats
för fullvuxna, att passa upp, att springa efter saker, som fattas,
att hjälpa gamla, äfven fattiga personer tvärs öfver gatan m. m.
På många olika sätt kan det till kärlek uppfostrade barnet genom
tjänstaktighet visa sitt vänliga, kärleksfulla sinnelag.
Uppfostran till sanningskärlek.
Ett barn utan sanningskärlek är såsom en immig spegel,
såsom en oklar källa, och osannfärdigheter fördunkla alla andra
goda egenskaper.
Tyvärr ligger dock hos de flesta barn en böjelse för osanning,
ehuru de därför ej behöfva vara osanna med berådt mod. Detta
beror på barnets lifliga fantasi och stora andliga rörlighet samt
på ett vid tidiga år föga utveckladt omdöme.
Barnet tror ofta sådant vara sannt, som dess fantasi
förespeglat det i sofvande eller vaket tillstånd, hvilket gör, att det
såsom en verklig händelse betraktar det, som det upplefvat blott i
sitt inre.
För öfrigt har ett barn oftast också en mer eller mindre
förvirrad uppfattning af verkliga förhållanden och bristande förmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
