Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
det onda såsom något föraktligt. En sådan själfkänsla är af stor
vikt för uppfostran, och det är till den modern alltid skall vända
sig vid hvarje förseelse.
Från den tvungna lydnaden kommer barnet småningom till
att frivilligt göra, hvad som är rätt och klokt, emedan dess
själf-aktning och dess hederskänsla fordra det. Dess handlingar bli
fria viljehandlingar och från att modern bestämmer dèn väg, det
skall följa, låter det sig ledas af sin fria själfbestämmelse.
Men för att barnet skall kunna komma så långt, måste det
lära sig beslutsamhet, och det bör därför tillhållas att raskt
bestämma sig för det, som det anser vara rätt och sedan utan
dröjsmål och tvekan utföra, hvad det beslutat, äfven om detta
skulle vara obehagligt och påkostande.
Denna beslutsamhet bör inte blott öfvas, när det gäller
afläg-gandet af ett fel, utan äfven eljest, när med moderns tillåtelse ett
beslut fattats. Barnet bör ej få beklaga sig, om det utförda
beslutet har obehagliga följder, utan det bör lära sig att med
jämnmod bära följderna af sina frivilliga handlingar. En annan gång
skall det säkerligen taga sig bättre till vara.
Man bör äfven vara noga med, att barnet inte alltid gör
det bekvämaste och lättaste först, utan man bör söka uppmana
det att börja med det svåraste och mödosammaste. Det skall
därigenom lära sig, att äfven det mindre angenäma kan utföras,
blott man med glädje och kraft tar itu därmed.
Svaga, nervösa barn äro ofta obeslutsamma och tveksamma,
men modern bör oaktadt den kroppsliga svagheten ändå • söka
stärka dess vilja och uppfostra det till en sann själfkänsla med
däraf härflytande själfaktning och beslutsamhet. Hon bör i detta
afseende inte fästa sig vid barnets klenhet och allraminst i dess
närhet säga, att det är för klent att göra det ena eller det andra.
Klemar hon på sådant sätt med det, skall det aldrig lyckas henne
att uppfostra det till själfkänsla, själfbestämmelse, hederskänsla
och till den grad af viljekraft och själf förtroende, som fordras för
att kunna fylla ett lefnadsmål samt bli en god, nyttig och lycklig
människa. Äfven det kroppsligen svaga barnet måste få en stark
vilja för att inte bli en lekboll för slumpen och omständigheterna
och för att inte duka under för förförelsen.
Hvarje barn skall uppfostras till den öfvertygelsen, att det
verkligen kan, hvad det allvarligen vill. Det skall lära sig att få
själfförtroende och tillit till sin egen kraft. Både kropps- och
själskraften ökas genom ansträngningen, och ju mera man tilltror
sin förmåga, ju större blir den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
