Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Barnet bör aldrig få säga, »jag kan inte», när det gäller att
lägga bort fel eller att utföra goda handlingar, hvartill det erfordras
självbehärskning. Man måste tillhålla det att försöka och ständigt
ånyo försöka i öfvertygelsen, att det slutligen dock skall lyckas.
Sålunda stärkas ej blott viljan och själfförtroendet, utan barnet
lär sig också att ihärdigt och utan att förtröttas gå fram till ett
mål. Om det under moderns ledning lärt sig att öfvervinna sina
små fel och oarter, skall det sedermera vid mognare år med
beslutsamhet kämpa mot sina onda böjelser och söka utbilda sig till en
i sanning god och ädel människa.
Emellertid bör modern inte tro, att barnets uppfostran till
själfbehärskning och själföfvervinnelse kan ske blott genom
föreställningar och förmaningar, utan hon bör gifva det tillfälle att
pröfva sin kraft; hon kan t. ex. låta det själft komma till insikt
om, att det kan förekomma ett straff eller få en belöning, om
det föresätter sig att öfvervinna ett visst fel, att behärska
häftighet, undertrycka en klandrad böjelse o. s. v.
Hvad barnet i början gör af fruktan eller i förhoppning på
en belöning, kan modern småningom leda till en handling af eget,
fritt beslut. Hon måste därvid söka hänvisa till ädlare
bevekelsegrunder för själfbehärskningen, såsom plikten, kärleken till det
goda, föräldrarnas glädje och tillfredsställelse, dess egen förädling
och utveckling o. s. v. Modern bör göra klart för barnet hur mycket
högre en god handling står, som göres frivilligt än en, hvartill
man blifvit tvungen.
Modern kan låta barnet öfva sin sedliga kraft genom att göra
det uppmärksamt på någon svår plikt och klargöra för det samma
hur stor heder det skulle vara att uppfylla en sådan plikt.
Hon bör hvarken gifva en befallning eller utlofva någon belöning,
utan låta barnet handla af egen, fri drift. Den enda sedliga
driffjädern bör vara visshet om, att det bör handla så. Ett barn
bör framför allt lära sig att handla utan afseende på gillandet.
Att plikten bjuder så, bör vara den enda, sedliga driffjädern. Man
bör dock ej af barnet begära mera, än det kan gifva, och inte
heller något, som går öfver plikten, hvilket barnet i sin en gång
väckta ifver så gärna kominer till.
Modern bör aldrig inför främmande och blott undantagsvis
inför fadern berömma barnet för en sådan handling af fri
själf-bestämning.
Man kan mycket bidraga till att utveckla barnets sedliga
kraft, om man berättar lämpliga, barnasjälen hänförande berättelser
om ädla, sedligt stora handlingar. Modern bör dock taga sig till
}f. b. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
