Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
genast slå till, men vanligen utan att det riktigt känns. Barnet
blir härigenom likgiltigt, och modern beröfvar sig själf det
starkaste medlet att straffa.
Såväl kroppens känslighet som hederskänslan förslöas af för
mycket stryk, och barnen vänja sig därvid, utan att deras
uppförande tar det ringaste intryck däraf.
Därför bör man aldrig med kroppsaga bestraffa små
förseelser, som skett af misstag, obetänksamhet, oförmåga eller lättsinne.
Men skulle sådana förseelser ofta upprepas, ehuru de blifvit
tad-lade, eller skulle de till och med uppträda i förening med
olydnad, då måste ett kännbart kroppsstraff följa. I alla händelser
bör straffets storlek ej rättas efter förseelsens följder utan efter
dess moraliska betydelse.
Ett barn bör inte bestraffas strängare, om det förstört en
dyrbar sak än en billig, t.y om dess fel bedömes efter dess
följder och ej efter själfva handlingen, kommer det att med tiden
handla blott efter beräkning.
En förnuftig moder håller i sina straff alltid jämna steg med
barnets själiska utveckling. Ju mognare barnet blir, ju mera bör
man välja sådana straff, som inverka på dess förstånd och känsla.
Det finnes en mängd sådana straff, och man bör alltid laga
så, att sammanhanget mellan förseelsen och straffet tydligt
framträder, så att barnet själft visar att det senare är en naturlig följd
af det förra.
Så t. ex. måste ett grälsjukt barn aflägsnas från syskon och
kamrater och vara i ensamheten; ett lättjefullt barn får vara utan
mat, tills det slutat sitt arbete; ett glupskt barn, som genom sin
omåttlighet blifvit sjukt, sättes på späkdiet och får inte vara med
om de andras nöjen; ett barn, som olofligen smakat på godsaker,
får ingenting med vid utdelningen; ett barn, som af vårdslöshet
förstört sina kläder, får stanna hemma, när de andra gå ut; ett
barn, som af själfsvåld eller vårdslöshet förstört en nyttig eller
vacker sak, måste vara utan den eller själf laga eller ersätta den
ur sin sparbössa.
Dylika straff sitta längre kvar i barnets minne än hårda ord
och kroppslig aga.
Modern bör vara ytterst konsekvent i sina straff och inte i
dag straffa sådant, som hon skrattar åt i morgon. Hon bör om
möjligt alltid hafva samma straff för samma fel. Grofva
förseelser mot lydnad, sanning och ett städadt uppförande få aldrig
förbli ostraffade, äfven om modern för tillfället inte är hågad att
fördärfva sitt goda lynne. A andra sidan får lion inte heller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
