Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
annan gång straffa häftigt o<;h strängt, därför att hon själf är vid
dåligt humör.
En sådan nyckfullhet skulle skrämma barnet och hindra det
att se sammanhanget mellan fel och straff. Under sådana
förhållanden förlorar sträf fet hvarje sedligt värde som uppfostringsmedel.
När modern straffar barnet, bör hon inte begära en formlig
afbön, ty en sådan har sedligt värde, blott när barnet frivilligt
beder om förlåtelse för att återvinna moderns fulla kärlek. Om
det inte ber om förlåtelse, bör modern ändå inte vara ovänlig,
ehuru hon väl kan vara något allvarligare. Ger hon då barnet
samtidigt någon småsak att uträtta, kommer det oftast af sig själft
och gör afbön.
Det finns många barn, som inte kunna bedja om förlåtelse,
ehuru de på annat sätt tydligt visa, att de ångra sitt fel. Detta
sinnelag är ej trots, utan ofta blott försagdhet. Så snart modern
hos ett sådant barn märker, att det ångrar, bör hon helt förlåta
förseelsen och aldrig mera tala om den, ty det finns ingenting,
som så retar som att ständigt ånyo påminnas om fel, som
längesedan blifvit begångna och straffade.
För ett väluppfostradt något äldre barn bör föräldrarnas
missnöje vara det svåraste straffet. Vid alla straff, både yttre och
inre, bör man dock akta sig att allt för mycket vädja till barnets
känsla och att söka framkalla sinnesrörelser. Sker detta ofta,
förslöas dess känsla.
Om man straffat ett barn, får man inte sedan af medlidande
genom smekningar och gåfvor söka komma det att glömma
straffet. Detta blir då inte blott resultatlöst, utan kan till och med
göra skada, emedan barnet lätt kommer i frestelse att betrakta det
som en liden oförrätt. Det kan under sådana förhållanden till
och med drifvas att hyckla en djup verkan af straffet blott för
att få ökad ersättning. Härvidlag komma moderns
kärleksbety-gelser att betraktas som ett slags belöning för det lidna straffet.
Belöningar.
Man bör i allmänhet akta sig för att vara för frikostig med
belöningar. Liksom straffet måste också belöningen ske efter vissa
förnuftiga grundsatser, ehuru den visserligen måste betraktas som
en naturlig retelse och en oskadlig uppmuntran till att vara snäll
och dygdig.
Man bör väl akta sig för att gifva barnet slösande
materiella belöningar, ty däraf blir det egennyttigt och dess goda hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
