Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
lingar beröfvas deras moraliska värde. Blott vid mycket tidig
ålder, när barnet ännu inte bar kraft att göra det goda för dess
igen skull, kan man ge materiella belöningar för sedliga framsteg.
Men när dess moraliska kraft ökats, måste frivilliga goda
handlingar, som åstadkommits genom själföfvervinnelse, få
sedliga belöningar, såsom enkla tecken till föräldrarnas ökade
tillgifvenhet och förtroende. Ett barn bör aldrig högljudt berömmas
inför främmande personer, ty detta vore ungefär detsamma som en
materiell belöning och skulle vara fördärfbringande för dess moral.
Det kan finnas fall, då äfven större barn kunna få en
materiell belöning, men det bör då vara för ett längre ihållande godt
uppförande, för en hel månads eller termins flit, för bortläggandet
af ett visst fel, såsom oordentlighet eller tröghet eller något dylikt.
Materiella belöningar få dock i allmänhet inte vara allt för
värdefulla, så att barnet inte fäster hufvudvikten vid denna slags
belöning och förbiser föräldrarnas tillfredsställelse, som dock bör vara
det förnämsta. Belöningen får inte vara ändamål, utan bör vara
ett medel för att nå ett högre sedligt mål vid uppfostran.
Moderns förhållande till de fullvuxna barnen.
Man skulle mena, att man inte särskildt skulle behöfva orda
om moderns och de fullväxta baruens inbördes förhållande, men
det behöfs nog ett och annat råd äfven här, då det tyvärr finnas
många hem, där förhållandet mellan föräldrarna och de fullvuxna
barnen inte är som sig bör.
Den inbördes kärleken behöfver inte felas, men det ser ut,
som om det skulle felas harmoni och inre förståelse.
Bristande enighet mellan föräldrar och barn har ofta sin
rot i karaktärsfel hos den ena eller den andra parten. Om
barnen på grund af föräldrarnas fel eller bristande insikt fått en
dålig uppfostran, anse de sig ofta ej behöfva eller förstå ej ens,
att de äro skyldiga sina föräldrar aktning och hänsyn.
Ett mindre godt förhållande förekommer dock ofta äfven i
sådana hem, där föräldrarna äro utmärkta personligheter och gifvit
sina barn en alltigenom god uppfostran.
I det senare fallet beror den bristande harmonien vanligen på
föräldrarnas oförstånd och härsklyslnad. Det finnes nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
