Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Ett ämne bör aldrig fullt uttömmas, utan man bör
dessförinnan lätt och ledigt föra konversationen till ett annat ämne.
Eljes uppstå lätt de fatala pauser, om hvilka man brukar säga,
att »en ängel flyger genom rummet».
Konversationen skall vara allmän, men detta bör inte förstås
sålunda, att alla få tala på en gång. Man bör tvärtom lägga sig
vinn om att uppmärksamt åhöra den talande och får ej afbryta
honom med utrop, såsom »dumheter», »löjligt» o. s. v.
Sådant är taktlöst och kan bli en riktig förolämpning. Om
någon framställt en sak oriktigt, så kan detta sedermera med
lätthet rättas, så att alla få intrycket af, att den oriktiga
framställningen endast berott på, att vederbörande blifvit felaktigt
underrättad. Är denne en bildad, taktfull människa kommer han
genast att rätta sitt misstag.
Skulle personen i fråga hålla hårdnackadt fast vid sin
mening, kan detta ske af flere orsaker. Han kan antingen vara
mycket inbilsk och själfgod, eller också kan han med sin felaktiga
framställning vilja förklena någon annan.
Under sådana förhållanden är det bäst att göra som med
religiösa och politiska frågor, att tiga tills vidare och afvakta ett
tillfälle, då man kan omintetgöra bakdantarens afsikt, så framt
icke den onda afsikten i alla händelser tydligt framträdt och dömt
sig själf.
Om man genast uppträder mot en skef framställning, är
tvisten vanligen strax i gång, och sådant tolereras på inga villkor i
sällskapslifvet.
Tala ej om dig själf!
Ehuru man får fritt välja ämne för konversation, så bör man
akta sig att taga sin egen person till föremål.
Många människor hafva den olidliga vanan att underhålla
andra om sina sjukdomar, som ofta till och med blott äro
inbillade. Deras mening är att väcka medlidande och intresse hos
andra, men de nå vanligen raka motsatsen, då åhöraren ej sällan
gripes af vedervilja och afsmak vid de detaljerade beskrifningarna
öfvar det onda. Samtidigt väcka de löje hos dem, som redan
känna till deras svaghet att göra sina sjukdomar till medelpunkt
för konversationen.
Ej heller på annat sätt böra vi vända sällskapets
uppmärksamhet på vår egen person. Våra personliga upplefvelser kunna
ej gärna intressera andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
