- Project Runeberg -  Kvinnans bibliotek. Uppslagsbok för hemmet (Det bästa af allt. Bibliotek för Sveriges kvinnor) / Handbok i varukännedom för alla (1909) /
69

(1903-1904) Author: Anders Roswall With: Ingeborg Velinder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(i9

Olika sorter.

Man skiljer mellan 2 hufvudgrupper: vanliga morötter, som
äro långa eller halflånga ocli senare mognande, samt carotter
som äro korta ocli tjocka, ofta runda eller äggformiga och
betydligt tidigare än de vanliga morötterna. En mängd varieteter
finnas, bland hvilka böra nämnas som do förnämsta:
pariserca-rotter, små, runda, liknande rädisor, med fint, välsmakande kött;
långa eller halflånga Hornska morötter, don stora, röda
Altring-hamska, den mörkröda Braunschweiger, S:t Valérie, m. fi. Den
hvita, belgiska moroten lämpar sig endast till kreatursfoder.

Goda morötter.

Äro morötterna för stora, äro de vanligen träiga i smaken
och mera stärkelsehaltiga (mjöliga) än söta. Vid inköp böra
bladen sitta kvar och vara friska. Om man genomskär en
morot, måste märgen vara saftig, qj alltför ljus samt hvarken trådig
öller slemmig, ej heller maskäten. Ytan bör vara alldeles
fläckfri och smaken mildt söt.

Pepparrot.

Denna utgöres af roten till en flerårig ört, Nasturtium
armoracia, som allmänt odlas i Europas och Amerikas kalla och
tempererade länder.

Den är en mycket sund och välsmakande krydda på grund
af sin relativt stora halt af senapsolja, hvilkens skarpa, renande
lukt och smak framtränga vid rifningen. Den anses särskildt
hälsosam mot skörbjugg.

Bäst är den pepparrot, som har ett glatt, gulhvitt skal; de
blåhvita sorterna, hvilkas skal är försedt med rispor ocli insnitt,
lia alltför skarp och frätande smak. Roten bör vara rak, lång,
ej alltför tunn och utan birötter och utväxter. Inuti bör den
vara hvit, utan hål och fläckar; lukten bör vara söt och skarp.

Rädisor och rättikor.

Dessa rotfrukter utgöras af den uppsvällda rothalsen (d. v. s.
stammens nedersta och rotens öfversta parti, som utan gräns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:51:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnbib/varor2/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free