Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Störbönorna äro rauk växter, som måste upprätthållas medelst
störar. En hel mängd varieteter förekomma; man kan indela dem
i följande grupper:
rosenbönor, som lia låiigblommiga, långskaftado blomklasar,
som utgå från bladvecken, och blommor, som äro skarlakansröda
eller hvita eller bådadera; själfva bönan är stor samt svart- och
rödspräcklig eller hvit; den odlas mest som prydnadsväxt;
skärbönor, som lia ljusgröna och hvita blommor och
hoptryckta, nästan glatta skidor samt vanligen hvita bönor; skidorna
användas i omoget tillstånd till stafning (turska bönor).
Bryt- och vaxbönor äro endast varieteter af störbönan.
Krypbönorna äro lågvuxna och ha grönhvita blomknippen
i stjälkens topp, sträfva baljor och frön, som i hög grad variera
till sin färg, men vanligen äro hvita, gula, bruna eller svarta.
Hit hör den vanliga bruna bönan. En del hvita eller gulaktiga
bönor kallas princess-, pärl-, socker- och sparrisbönor.
Bönorna härstamma sannolikt från Amerika och blefvo först
på 1500-talet mera allmänt brukade i Europa. I södra Europa
äro bönorna åkerväxter, men odlas hos oss mera som
trädgårdsväxt. Deras nordgräns är Piteå.
Spritbönor, som också kallas ivälska bönor eller bondbönor
(Vicia Faba), äro meterhöga örter med upprätt och styf stjälk,
samt i bladvecken 2 à 3 hvita blommor med en svart fläck på
hvardera vingen; baljan är 10—20 cm. lång, något uppblåst
och med svampiga väggar samt stora platta frön. Endast dessa
användas. Man skiljer mellan åtskilliga varieteter, som dock
ganska mycket likna hvarandra, såsom vanliga bondbönor, windsor,
monarch- och hagndownbönor, som äro de största, mazaganbönor,
som äro tidiga och små, sevillabönor, som ha mycket långa skidor
och mycket finsmakande frön, hästbönor, som äro mest brukade
till kreatursfoder o. s. v.
Bondbönan är den kraftigaste och mest närande af alla
skidfrukter och borde användas mera än hvad fallet är; endast
i södra Sverige odlas den mera allmänt och värderas där högt
af allmogen. Den kan odlas lika långt, ja till och med längre
mot norr än de vanliga störbönorna. Enär bondbönorna dock
i fullt moget tillstånd innehålla mera ägghvita än störbönorna,
förtäras de helst innan de äro fullt mogna, under det störbönorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
