- Project Runeberg -  Kvinnans bibliotek. Uppslagsbok för hemmet (Det bästa af allt. Bibliotek för Sveriges kvinnor) / Handbok i varukännedom för alla (1909) /
114

(1903-1904) Author: Anders Roswall With: Ingeborg Velinder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

när det blir äldre, Ofta äro kaffebönorna färgade med
järnvitriol eller andra ämnen, så att de få en vackert grön färg.
Af sådant kaffe färgas banden svartgrå, om man bearbetar
bönorna därmed.

För att annars kontrollera, om bönorna äro färgade, kan
man koka 20 gram råa bönor i ungefär 2 koppar vatten, tills
knappt hälften återstår. Ett godt och rent kaffe ger då en
ljusgul, klar och tunnflytande vätska, som hvarken får vara slemmig,
brun eller grönaktig.

Olika sorter.

Bäst är det kaffe, som kommer från bergstrakter i
kaffeplantans hemland, t. ex. från Abyssinien och Gallalandet, ehuru detta
är sällsynt i Europa.

Därnäst kommer det arabiska kaffet eller mokkakaffet, som
kommer från Yemens bergstrakter i Arabien. De äkta
mokka-bönorna äro mörka och mycket små, skifta i brunt eller grönt,
äro hårda och till hälften genomskinliga; vanligen kommer endast
utskottet till Europa, d. v. s. ogenomskinliga, platta, hvitaktiga
och brutna bönor. Hvad som i handeln går under namnet mokka,
är en sort små Javabönor med gulgrön färg, smal skåra och
aromatisk lukt. De stå icke mycket efter de äkta
mokka-bönorna.

Java- eller Bataviabönorna växla rätt betydligt i färg, från
höggula eller bruna, som äro de vanligaste färgerna, till
ljusgröna, gröna eller blåaktiga. För det mesta äro de stora och
aflånga, af 10—12 mm. längd. Brottytan är ljus, konturerna
äro mycket regelbundna; de ha en koppar- eller bronsfärgad hinna
och en något unken lukt.

Ju äldre bönorna äro, desto bättre anses de vara. Från
staden Samarang kommer ett mindre godt Javakaffe med stora,
gulbruna bönor, uppblandade med en mängd svarta och
sönderbrutna. Smaken är tarflig. En simpel javasort är också det
s. k. Padangkaffet, med stora, ljusa bönor.

Ett utmärkt kaffe är Celebes- eller Menadokaffet med jämna,
stora, mörkt gulbruna och ljusgröna bönor och ren smak. Andra,
sämre och mera ojämna celebesbönor förekomma likaledes.

Sumatrabönan har en rå smak och är mörkbrun, ofta svart.
Denna sort förekommer sällan oblandad. Den anses som den
tarfligaste ostindiska sorten, men är mycket allmän i handeln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:51:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnbib/varor2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free