Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Bäst äro bladen af den första skörden (s. k. peakoe-té, som består
af späda blad och bladknoppar). Hit höra de bästa svarta
té-sorterna. Sista skördens gamla blad ge sämre tésorter.
Det är icke lättare att skilja mellan olika tésorter än mellan
olika sorter kaffe. Det är tvärtom svårare, och i långt högre
grad än kaffe är té utsatt för uppblandningar och förfalskningar.
I allmänhet äro de mycket billiga tésorterna allt annat än
verkligt té; och det är alltid säkrare att välja de svarta tésorterna
än de gröna.
Äkta té.
För att förvissa sig
om äktheten af en tésort
är det nödvändigt lära
sig igenkänna det
verkliga tébladet. Sedan
behöfver man endast lukta
och veckla ut ett blad af
prof sorten, lägga det
emellan fina glasskifvor och
undersöka det med blotta
ögat eller med lupp.
Det äkta tébladet är
långsträckt äggrundt, men
med skarji spets och
buktigt sågad kant. Det är
6—12 cm. långt och
läderartadt; från den raka
medelnerven utgå binerver
under nästan rät vinkel. De
yngre bladen, hvaraf de
flesta tésorter bestå, äro
endast hälften så stora, något oregelbundet lansettformade och
med något buktande medelnerv.
På de finaste tésorterna är undersidan silfvergrå och
betäckt med sidenlena, hvita fjun, som äro finare allt efter
kvaliteten.
Fig. 51. lilommor, frukter och blad af tebusken.
Till vänster ett ungt blad (fint té).
Té af äldre blad bör innehålla endast bladspetsar. Sämre
tésorter bestå icke blott af hela, fullväxta blad, men alldeles sakna
fjun, utan också hela ungkvistar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
