Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
som hastigare härsknar. Bäst är talg af unga handjur; det är
hvitt och luktlöst; äldre djurs talg är mera gulaktig och fast;
vintertalg (af vinterslaktade djur) är bättre än sommartalg; ju
djupare in i kroppen talgen ligger, desto fastare är den. Har
svafvelsyra användts vid talgens utsmältning, hvilket ej sällan
är fallet, härsknar den fortare.
Fårtalg värderas högst; den bör vara fast, hvit och helst
både smak- och luktlös; är den icke fullt färsk, har den både
smak och lukt af får. Den bör smälta vid 46° C. och stelna vid
36 ° C.; för äldre talg äro motsvarande gradsiffror 50° och 40° C.
Den stelnade talgen bör visa en glatt yta och spår af
kristallinisk byggnad.
Oxtalg är mindre hård och fast än fårtalg, gulhvit eller hvit
och får snart en karakteristisk lukt; den smältor vid omkring
43° C. och stelnar vid 33 à 34° C.
Ister.
Ister är ett mjukare fett, ett mellanting mellan fast fett och
olja; det erhålles af svin, häst och gås.
Svinister utgöres af bukfett, njurfett m. m. ur svinets inre.
Det bör vara rent hvitt, klart och luktfritt, hvarken gult eller
härsket. Smaken bör vara ren, sötaktig, ej fadd, ej heller
vidbränd, och konsistensen får ej vara kornig. Intet vatten bör
kunna frampressas ur istret (t. ex. med ryggen af en träsked).
Det får ej heller innehålla mycket koksalt, som plägar tillsättas
cör att höja vikten. Dåligt ister är blågrått, strimmigt, trådigt
eller klibbigt. Istrets smältpunkt är något varierande (26—48°
C.). Det begynner stelna vid 26° och återtager endast långsamt
sin ursprungliga konsistens.
Gåsister är blekgult och kornigt; smälter vid 25 à 26° C.
och stelnar vid 18
Ister förfalskas genom uppblandning med vatten. Om sådant
ister försiktigt smältes och långsamt får stelna å varm plats,
afskiljer sig vattnet å kärlets botten. Ofta uppblandas det med
stärkelsemjöl (ända till af sin vikt), krita, lera, salt, lösningar
af soda och pottaska m. m. Genom tillsats af alun och kalk
döljes vatteninblandningon. Det får ej förvaras i koppar- eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
