Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394-
Gråa nyanser hafva: labrador, *röktopas, * kalcedon, *zirkon.
Bida nyanser äga: *safir, * spinell, *zirkon, * turmalin, cyanit,
flusspat, ametist, kalcedon, * turkos, lapis Lazuli.
Gröna nyanser: smaragd, * granat, krysoberyll, (alexandrit och
krysolit), beryll, krysopras, olivin, idokras, epidot, * turmalin,
amazonslen, * turkos, malakit.
Gula uyanser hafva: * topas, * beryll, *japis, opal, bärnsten.
Böda nyanser hafva: rubin, * spinell, * granat, * turmalin,
* kalcedon, karneol, rosenkvarts, rhodonit.
Bruna nyanser hafva: * granat, *zirkon, axinit, *röktopas.
*jaspis.
Om man andas på en slipad sten, framträder färgen mera
tydligt och bestämdt. Juvelerare använda ofta detta
förfaringssätt.
Somliga ädelstenar afge ett svagt fosforescerande sken, om
de införas i mörkt rum efter att förut ha varit utsatta för
solljus eller starkt elektriskt ljus, t. ex. topas och flusspat.
Diamanter kunna göras själflysande genom gnidning med ylle
eller tvärs öfver fibrerna af trä. Somliga blekas i hög grad af
långvarigt solsken, t. ex. krysopras och rosenkvarts. Men den
ursprungliga färgen hos blekta stenar återkommer, om de få
ligga någon tid i mörkt rum och fuktas.
Vissa agater, t. ex. svagt gråröda, erhålla däremot en
högre färg genom en längre tids solbelysning; likaså blir
färgen hos grågrön fältspat klarare och starkare genom direkt
solljus.
Stenarnes naturliga färg förhöjes ofta genom tunna
metallblad eller folier af olika färg, som å infattade stenar anbringas
under stenen eller å sidoväggarne, om stenen infattas à jour
(se sid. 399). Man har också lyckats på senare tiden uppfriska
färgerna hos kalcedon, onyx, karneol, m. fi., ja man kan till
och med färga dem ända igenom. A de s. k. dubblerade
stenarne (se sid. 398), är öfverdelen ofta urhålkad (s. k.
håldubletter) och fylld med en färgad vätska samt tätad med en
fastkittad underdel. Ser man dem från sidan, upptäckes detta
lätt; lägger man dem i vatten, upplöses kittet och delarne skilja
sig åt.
Värme och elektricitet.
Ju större tätheten hos en ädelsten är, desto hastigare
ledes värmen bort från stenen och desto fortare uppvärmes den,
d. v. s. desto mera kyler en sådan sten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
