Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395-
Därför kännes en diamant, som föres mot tungan, kallare
än en rubin, ty denna är mindre tät än diamanten; rubinen
återigen kännes kallare än en ametist eller en similidiamant,
som endast är gjord af glas. Som pröfningsmetod kan detta
förfarande endast användas vid stenar af mycket olika täthet
och är icke ens då säker, enär kyligheten endast kan bedömas
något så när.
Man kan också pröfva om en sten är äkta eller ej genom
att gnida den så att den blir elektrisk. De äkta stenarne
bibehålla efter gnidning sin elektricitetsmängd i flere timmar,
6 à 12; de oäkta förlora den däremot redan efter 1 à 2.
Slipningsformer.
I sig själfva bestå de flesta ädelstenarne af kristalliska
bildningar, d. v. s. de ha uppstått ur ett visst mineral som
kristaller, begränsade af regelbundna, plana ytor, som ha en
viss form, bunden af gifna lagar och som är olika hos olika
mineral,
Ofta har ej kristallen kunnat antaga den yttre
kristallformen, om den t. ex. bildats inuti ett mineral, men dess inre
företer dock alla de egenskaper, som utmärka kristallen. Detta
visar sig, om man söker klyfva mineralet. Sådana ädelstenar
kallas kristallinska.
Andra mineral återigen äro såväl till sin yttre som inre
byggnad alldeles formlösa (amorfa), d. v. s. de förete ingen
regelbunden ytstruktur eller bestämd inre anordning, t. ex. opal,
turkos, o. s. v., utan likna till sin massa flinta eller glas.
Till Europa komma ädelstenarne antingen alldeles oarbetade
eller också något obetydligt bearbetade. En sten, som i rått
tillstånd har 10 karats vikt, förlorar i allmänhet så mycket
genom slipningen, att den färdiga stenen sällan väger mer än
hälften.
Emellertid är det slipningen, som bibringar stenen sin
egentliga form. Slipningen sker mot roterande skifvor af koppar,
gjutjärn, bly eller tenn, beströdda med hårdaste diamantpulver
eller pulver af safir eller topas eller med smergel. Polityren
åstadkommes genom slipning mot bly och träskifvor, beklädda
med läder, kläde, filt eller papper samt med hjälp af finslammadt
diamantpulver eller andra polermedel.
Genom vacker och fulländad slipning kan en ganska billig
sten erhålla ett mycket högt värde, så att den till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
