Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 67 —
i vissa synpunkter, dock med lefvande sanning
uppenbarar: huru Sonja Kovalevskys
lifsförhål-landen — som dotter, maka, mor och älskande
kvinna — alla fingo sin tragik, sin mer eller
mindre djupa konflikt just genom oförenligheten,
icke af geni och kärlek, men af en stor genial
produktion med de kvinnliga lifsområdenas plikter
och omsorger?!
Sonja Kovalevsky var själf den första att
framhålla detta. Hon, som i ungdomen käckt
bröt sin lans med Spencer för kvinnans
rättigheter — med George Eliot till prisdomare —
hon, som vid den tidpunkten var » öfvertygad att
hafva den ovedersägliga sanningen > på sin sida —
hon blef genom sitt lifs erfarenheter allt mera
viss: att den djupaste synpunkten var den, som
Spencer förfäktade.
Hon kände hvar dag hur otillräcklig hon
var för tillvarons dagliga uppgifter, för de medel
genom hvilka lycka skapas åt ens närmaste.
Hon greps ibland af hat mot hela sin andliga
utveckling, som hindrat henne att lefva lifvet. Hon
kände ej blott som m:me Stael, hvilken gärna
skulle gifvit allt sitt snille för m:me Recamier^
skönhet. Nej, Sonja var mycket mer slösande:
hon bedyrade hundra gånger, att hon skulle kastat
hela sin litterära begåfning till hvem som velat
taga upp den, om hon därmed vunne vissa
re-toucher i sitt lilla ansikte I Och hon försäkrade,
att hon gärna gifvit hela sitt matematiska snille
och rykte för att vinna en borgerlig kvinnas enkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
