Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 69 —
leende lockade henne, Sonja — då kvinnosakend
unga, brinnande zelot — att hålla filosofen stån*
gen, så stod George Eliot dock i grunden på
Spencers sida. Hon ville visserligen kvinnans
frigörelse ur lagens tvång. Men det
betydelsefulla för henne var icke att kvinnan skulle uppnå
mannens nivå. Det betydelsefulla var att kvinnan
fortfarande skulle öfva alla sina djupt
bestämmande inflytanden, dessa alla små, fina, knappt
märkbara inflytanden, genom hvilka den ena
kvinnogenerationen efter den andra, som mödrar
och husmödrar, byggt upp de ömhetskänslor, de
pliktsbegrepp, den offervillighet, hvilka sedan
fått sitt strålande uttryck i den stora mänskliga
handlingen eller skapelsen.
George Eliots hela produktion är en enda
uppenbarelse af hennes lifsåskådning, hvilken på
det etiska området öfverförde den stora lagen
om energiens oförstörbarhet. Hvarje handling
erhåller långvariga och vidt omkring sig
gripande följder. Det val, som man hvarje stund i
hvarje litet förhållande träffar, dessa val dana
karakteren, afgöra typen, modifiera känslorna. Om
jag under hvardagen väljer så, att jag sviker
högre plikter; om jag vänjer mig att försumma
vissa plikter, om jag alltid ger efter för vissa
stämningar, då bära sedan detta val, dessa vanor,
denna eftergifvenhet sin frukt i mitt lifs stora
ögonblick. Och mitt ö.de står obevekligt framför
mig, med nödvändighet danadt af alla följder,
hvilka min första eftergift, för hvad som då syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
