Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvinnospråk (1899)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryck, skyr hon alla sådana bedyranden, som
syfta på de onda makterna. Att ej ens kvinnor av
lägre stånd förstå sig riktigt på svordomar, har av
folkhumorn uttalats i ordstävet: »Djävulen anfäkte
fan», sa’ kärngen, skulle svära [1]. Men också mycket
oskyldigare ord undvikas sorgfälligt av kvinnorna,
naturligtvis i synnerhet av de bildade. Måste de
vidröra ömtåliga ämnen, taga de sin tillflykt till
de försiktigaste och avlägsnaste eufemismer. Vad som
hör till självsvåldiga nybildningar i språket, slang,
gatspråk, ungkarlsspråk o. d., föra de ej gärna på
sina läppar. Undantag finnes det visserligen gott om
i vår tid; men de flesta av dessa träffas antingen
i den självständiga klass, som kallats »maninnorna»,
»de emanciperade» o. d., eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
