Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framsteg i språket (1897)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtalat, – utan däri, att svenskarna så envist
kvarhållit de föråldrade formerna i sitt
skriftspråk och försmått att i skriften upptaga de
nya talspråksformerna.
Skriftspråkets former hållas ännu i så stor
vördnad, att de t. o. m. kunna intränga i tal;
i det högtidligare muntliga föredraget bevaras de
omsorgsfullt, och det är ej ovanligt att påträffa
personer, som tro skriftspråksformerna vara de enda
berättigade och som därför bemöda sig att använda dem
även i vanligt umgängestal. Men när någon försökt att
åstadkomma jämkningar i skriftspråket, så att detta
komme att mera likna talet, då hava sådana försök
alltid stött på ett ihärdigt motstånd. De flesta
förbättringsförslagen hava visserligen endast gällt
rättstavningen, men även härutinnan har det alltid
suttit hårt åt att få några reformer genomförda. Ännu
mera avvisande har man förhållit sig mot strävandena
att få talspråkets böjningsformer upptagna i skrift.
Det märkligaste försöket att skaffa erkännande åt
talspråksformerna gjordes för ungefär 40 år sedan
av skriftställaren (sedermera hovmarskalken och
riksdagsmannen) baron Robert von Kraemer, som i
tidningsartiklar och småskrifter med skicklighet
och övertygelse yrkade, att några vissa i talspråket
allmänt och sedan länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
