Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döda ord (1891)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besläktat språk, såsom tyskan, dansk-norskan eller
fornisländskan.
Ännu lättare och säkrare borde väl lånorden
inkomma i vårt språkförråd, när riksspråket lånar
från svenska bygdemål (dialekter) eller från
den äldre svenskan. Dock är uttrycket »att låna»
i dessa fall ej fullt träffande; närmare likheter
till de båda förfaringssätten erbjuder å ena sidan
den rekrytering med kraftiga element ur allmogen,
som vår herrskapsklass ständigt undergår, å andra
sidan det återvändande till gammal god sed, som i
vår tid någon enstaka gång äger rum.
De båda källorna, folkspråket och fornspråket, flyta
ofta tillsamman; månget ord, som inom riksspråket
en gång funnits, men sedan råkat uti förgätenhet,
lever ännu flerstädes i våra bygder.
Så är t. ex. förhållandet med ordet vån (= utsikt
[till], förhoppning [om]), för vars spridande i
riksspråket åtskilliga skriftställare arbeta. I
allmogemålen har det visat sig mycket brukbart till
sammansättningar, t. ex. (enl. Rietz) bröllopsvån,
giftasvån, kaffevån, livsvån m. fl. (= utsikt till
att få fira bröllop, att bli gift, att bli bjuden på
kaffe, att få leva). En annan ganska uttrycksfull
sammansättning, nämligen botsvån (= utsikt till
förbättring), förekommer ett par gånger hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
