Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döda ord (1891)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jesper Svedberg, t. ex. i företalet till Schibboleth:
»jag hafver med stor ömkan sedt thet olag, som vårt
ädla moders mål hafver råkat vli ... ät snart sagdt
ingen botzvån synes mer öfrig vara».
Det är emellertid knappast troligt, att ordet botsvån
var allmänt brukligt i riksspråket på Svedbergs tid;
fastmer torde denne själv ha skapat ordet efter
förebilder i fornspråket och försökt att få det
infört. Han arbetade ju nitiskt för upplivande av
»gamla, gäfva och vackra ord och ordalag»; i listan
på sådana upptager han även »wåhn, spes, exspectatio».
Samtidigt med Svedberg ivrade Haqvin Spegel för att
låta gamla svenska [1] ord åter komma till heders;
före honom och Svedberg hade i första rummet Georg
Stiernhielm med glänsande vältalighet och med ymniga
föredömen i tillämpningen kämpat för att »then
höghvyrdelige matrona» (d. v. s. svenska språket)
»kunde komma til och hållas vidh sijn ährlige
skrudh igen».
Detta strävande, mer eller mindre nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
