Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döda ord (1891)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anglo-Svethico-Latinum av 1734), som åt oss bevarat ordet avskodd,
bjuda också på verbet avsko (= avtaga eller beröva
någon fotbeklädnaden), vilket utan tvivel i ännu
högre grad vore en ackvisition för det nyare språket.
Mindre behövliga, men dock goda och användbara äro
orden bokfaren, till att omväxla med boksynt eller
beläst, och brådsticken, till att stundom ersätta
snarsticken. Bokfaren, som begagnas av Olof von Dalin,
har analogi i det ännu brukliga lagfaren (jämför även
erfaren). Brådsticken, förekommande hos Laurentius
Petri, Svedberg (jämte avledningen brådstickenhet)
och J. von Düben (1721), företer hos den sistnämnde
författaren en avledning, verbet brådstickna (=
plötsligt bli stött eller taga humör), som väl också
kunde förtjäna återupptagas [1].
Synonymer till trög, långsam, senfärdig äro adjektiven
dröjaktig (från 1746) och dröjsam, vilket sistnämnda
flera gånger anträffas i skrifter från början av
1600-talet och (enligt Rietz) ännu existerar i
Närkesmålet. Samma dialekt bevarar även ett gammalt
ord av motsatt betydelse, nämligen brådsint (=
ivrig, obetänksam), vilket användes i E. Schroderi
översättning av Livius (1626), där Quintus Fabius
Maximus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
