Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran hos nordboarne under hednatiden (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först vid eller strax efter kristendomens införande
blev denna grymma sed avskaffad. Den förekom av flera
olika anledningar. Att man utsatte de barn, som voro
vanskapliga eller mycket svaga, är väl troligt, men
säges ej uttryckligen i våra fornskrifter. Däremot
nämnes föräldrars stora fattigdom och oförmåga att
underhålla sina barn som en vanlig anledning. Stundom
hände ock, att fruktan för olycksspådomar om barnets
framtid eller missnöje med dess moder förmådde fadern
eller de närmaste släktingarna till ett sådant
beslut. Dock ådrogo de sig härigenom vänners och
grannars klander, ty föräldrarnes fattigdom ansågs
för den enda giltiga anledningen; och även då, säga
hävderna, »tyckte man det var illa gjort».
Men att ett nyfött barn utsattes, var på det hela
ganska sällsynt. Vanligen upptog fadern det i sina
armar, så snart det blivit framburet till honom.
Hans närmaste omsorg blev då att »vattenösa» barnet
och giva det namn, en högtidlig handling, varigenom
barnet kom under lagens skydd, blev medborgare och
arvsberättigat. Skulle barnet sedan hava blivit
utsatt, så hade denna gärning straffats som mord.
Att barnet sålunda genom en symbolisk handling upptogs
till medlem i samhället, var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
