Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran hos nordboarne under hednatiden (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bruk, som synes hava lånats från romarne och
sedermera fått sin egendomliga form, vattenösningen,
i efterlikning av det kristna dopet, som nordboarna
säkerligen ofta sett förrättas i utlandet, och vilket
de sannolikt tillskrevo en undergörande kraft.
Med vattenösningen följde namngivning; barnet fick
blott ett namn, vanligen ett sådant, som tillhört
någon ansedd medlem av släkten, dock undvek man helst
att benämna barnet efter en person, som dött tidigt
eller eljest varit olycklig.
Jämte namnet synes man ha brukat giva barnet en
gåva som kallades »namnfäste». En annan skänk,
benämnd »tandfä», erhöll barnet, då den första tanden
framkommit. Håkan jarl hade som tandfä fått trälen
Kark, vilken var född samma natt som Håkan själv.
Under de första levnadsåren tyckes barnet hava varit
lämnat helt och hållet i moderns och tjänstekvinnornas
vård. Tillsynen var icke sträng. Så snart barnet
kunde, fick det springa omkring och leka för sig
självt eller med andra barn. Det var icke så noga,
om furstebarnen i lek och och ras tumlade om med
trälarnes barn; kommo de i slagsmål, så fingo de
själva slita sin tvist, och man fordrade, att de
friborna skulle visa överlägsenhet i mod och raskhet.
Om de smås leksaker och lekar få vi en och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
