Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran hos nordboarne under hednatiden (1884)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som fostrar annans barn»; och detta synes även
hava varit den allmänna åsikten, fastän avvikelser
från regeln, särskilt släktingar emellan, ej voro
ovanliga. Ett erbjudande till »foster» var emellertid
alltid ett högt värderat vänskapsbevis och utgjorde
stundom ett tecken till uppriktig önskan att försonas
efter en längre släktfejd.
Å andra sidan giver konung Harald hårfagres saga
ett märkvärdigt exempel, huru långt man kunde
driva åsikten om barnfostrarens underlägsenhet i
jämförelse med fadern. Där berättas nämligen, att
den engelske konungen Ethelstan (eller Adalsten,
som norrmännen kallade honom), vilken bar tillnamnet
»den segersälle och trofaste», gärna ville anses
för konung Haralds överman. En gång skickade han
till Harald ett sändebud, som räckte honom ett
praktfullt svärd, sägande: »Detta svärd sände dig
konung Ethelstan och sade, att du skulle taga emot
det.» Men då den norske konungen förundrad grep om
det gyllene fästet, utropade engelsmannen: »Nu är
du vår konungs man, ty du har tagit emot svärd av
honom, så som han befallde!» – Detta var en svår
skymf mot Norges kraftige envåldshärskare, och han
beslöt att hämnas. Hans yngste son Håkan – modern
var en trälkvinna – skickades nästa sommar med den
ypperlige krigaren Hök högbrok och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
