Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad utgör Guds församling? - Teologen emot Skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
församling? Det tycks behöfvas en ökenpredikande Johannes,
en Luther och en oförskräckt Jesu efterföljare att framhålla
hans reformbringande evangelium för att på nytt framkalla
och upprätta en samhällskropp, som kan tjäna som „ett heligt
tempel åt Gud."
För vidare belysning vilja vi anföra några exempel på.
huru man öfversätter och tolkar Guds ord till nackdel för
sanningen, men till försvar för hedningarnas evangelium.
Teologen emot Skriften.
Många lärda ha öfversatt Skriftens grundspråk, men
behärskats af sina hedniska idéer och följaktligen insatt ord, som
strida mot sammenhangets mening. Detta bevisas bäst genom
de många olika öfversättningarna. Gefle-lektorn har gifvit oss
en öfversättning af Nya testamentet med „förklarande"
anmärkningar. Men den liknar mera trollyktans skymning, ty
då man där söker ljus, så mörknar det. Vi vilja anföra några
exempel, som visa, huru den filosofiska teologien strider mot
verkligheten och sanningen.
Kristus säger: „ett godt träd kan icke bära ond frukt, icke heller
kan ett ondt träd bära god frukt." Härmed belyser han, att det är
omöjligt för en människa, som är ond — drifves af orena bevekelsegrunder
— att göra det som är rätt och godt. Men lektorn säger: „ett murket
träd kan icke bära god frukt". Oss veterligt bär icke „ett murket (ruttet)
träd någon frukt alls. Är trädet till dels murket och bär frukt, så är
frukten lika god som medan trädet var friskt. (Se Matt. 7: 15—23.)
I liknelsen om noten, säger Mästaren, att både onda och goda fiskar
samlades i noten, och då den drogs i land „samlades de goda i käril, men
de odugliga kastade de ut". Lektorn sätter „ruttna" fiskar i stället för
odugliga. Gå ruttna fiskar in i fisknoten? Flyta de icke ofvanpå vattnet?
Liknelsen belyser huru ogudaktiga människor genom det stora
skördeverket komma att skiljas från gudaktiga. Menas det, att „ruttna"
människor skiljas genom Guds ords rörelse från de lefvande?!
Om vi läsa Lk. 6: 45 och sätta „murket" i stället för „ondt", så
synes våldet, ty det är samma sak, som belyses i dessa framställningar:
Den murkna människan frambär „murket" ur sitt hjärtas murkna — ruttna
— fatabur. En rutten människa är ju oförmögen att frambära någonting.
Kristus säger, att husbonden „bär fram" ur sitt förråd nytt och gammalt,
men P. W. påstår, han „kastar fram" det. Det förra betecknar en
naturlig, men det senare en våldshandling.
Gäller det att tolka — „förklara" — ordet sig „till godo", så är
lektorn äfven där mästerlig, Till exempel. Då Jesus säger: „I skolen
alls icke svärja", så ger P. W. detta följande meningslösa betydelse: „Det
är klart, att sådana ord gälla den kristnes enskilda lif. Om de öfverföras
på det borgerliga rättslifvets område, skulle det omstörta all borgerlig
ordning, för att icke tala därom, att det skulle förhindra en kristen att vara
domare eller polisman." (Matt. 5: 34—37.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
