Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiens vittnesbörd om afgudarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hislop säger: „Det är årsfesten till minne om Tammus död och
uppståndelse, som ömsom firades med gråt och ömsom med glädje. I
flera länder förekom denna senare än hos oss. I Palestina och Assyrien
hölls den 1 juni, därför kallades den månaden Tammus. I Egypten
firades den omkring midten af maj, och i England någon tid i april". Den
skiftar ju äfven hos oss. T. ex, 1890 firades påsk den 6 april, 1886 den
25 april, 1894 firades samma högtid den 25 och 1902 den 30 mars.
Påskägg och pomegranaten äro Astarte-(Easter) eller
Venus-symboler. Egyptier, babylonier, greker och hinduer
bruka dem. Kineserna hänga dessa heliga och mångfärgade
ägg i sina hus och tempel „för mystiska ändamål" vid deras
vårfest. Ryska katoliker möta hvarandra med ägg
påskmorgonen. De stöta dem tillsammans, liksom Bacchusdyrkarna
göra med vinglasen, och när de klingat till ömsesidigt
samförstånd, äta de dem under utrop: „Han är uppstånden!"
I Amerika träffar man allestädes de mångfärgade äggen
vid påsk, och de måste finnas på de „troendes" bord. I
England, Tyskland och Skandinavien rinnas de i riklig mängd.
Alla sockerbagare söka öfverträffa hvarandra i
Astarte-galenskapen. Fönstren äro fulla af stora och små ägg, hvarur krypa
dufungar, „trollpackor", som på ugns-soparen „fara till
Blåkulla" m. m. Grunden till styggelsen är att finna i den
hedniska gudaläran, som säger:
„Ett ofantligt stort ägg föll ifrån himlen ned i strömmen Eufrat.
Fiskarna rullade det till stranden där dufvorna satte sig på det och
kläckte därur Venus — Syriens gudinna, d, ä. Astarte."
Pomegranaten är full af frö och följer ägget i de
varmare länderna och representerar „modern till kunskapen, som
har civiliserat verlden" — därom säger hindu-gudaläran:
Hon, „ungdomsgudinnan Iduna, tog den i ett Eden, där grekernas
Herkules, som ömkade sig öfver människans olyckliga ställning, och
såsom deras messias, slog ormen, som missunnade människan att få äta af
den lyckliggörande frukten."
„Här", säger Hislop, „fick Jehova och Satan byta plats. Ty det var
han, som förbjöd ätandet af kunskapens träd, men djäfvulen firas nu som
den gode frälsaren, som frälste dem från Jehovas träldomsok."
Påfvarna i Rom hafva förevigat Easter-synden i följande bön, tagen
ur deras bönbok: „O,välsignade fel, som förskaffade oss en sådan frälsare !"
„Med andra ord", tillägger Hislop, „Tack vare Eva (Isis), till hvilkens
synd vi stå i skuld för den härliga frälsaren." I brist på pomegranaten
sättes apelsinen i dess ställe vid sidan af ägget.
Isis son, Horns, omtalas som „den segersälle guden Horns,
svärdets herre, barbarernas tillintetgörare, Egyptens konung, de två
verldarnas härskare, solguden, rättfärdighetens upprätthållare.... Utmärkta
barn... som är sin moders gemål ... Då han kommit fram ur ägget,
dref han, full af mod som en stridstjur, fienderna framför sig ... han
skänker lif, lik solguden, i all evighet." „När Alexander den store eröfrat
Egypten, fick han ärfva samma Horus-tron och kallades af presterna
Jupiter." (E. Walles Hist. 1 B. 1 H. Sid. 36.)
„Bebådelsedagen firades", säger Hislop, „i hedna Rom den 25
mars till Cebele, gudarnas och människornas moder, moder till Babels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
