Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiens vittnesbörd om afgudarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1685 skref den gamle Sewall, som ett eko från en af af gudavågorna
bruten sjömur: „Åkdon komma till staden och bodarna äro öppna som
vanligt. Några hålla på något sätt dagen men äro oroade. Jag tror, att
folket i allmänhet vanhelgar den; välsignad vare Gud, att det ännu icke
finnes någon myndighet, som tvingar det att hålla den!“
Först år 1856 kunde julen, och därmed de öfriga
afgudarelikerna, anses vara en laglig „helgedag“ i Boston,
Nord-Amerika.
Tidräkningen, hvarefter festerna anordnats, är af
hedniskt ursprung. Därmed har „syndens människa, förtappeisens
son“ höjt sig på Guds tron och fullbordat affallet, såsom
profetian säger. (Dan. 7: 25; 11: 36—39. 2 Tess. 2: 3—8.)
Nedanstående visar dess härkomst:
Den grekisk-katolska kyrkan följer den julianska tidräkningen, som
är den äldsta och daterar sig från Roms grundläggning, men den
innehåller — enligt den af kejsar Julius år 46 f. Kr. vidtagna reglering, då
månader och veckans dagar fingo namn — 11 min. och 14 sek. mer tid
än den gregorianska, så att på hvart 300:de år framskjutes festerna, som
anordnas därefter, en dag.
När treenighets-partiets öfverste voro samlade på det Niceanska
mötet 325 A. D. för att ordna en passande statsreligion åt Roms rikes
kejsare, Constantin, i hvilken de kunde göra både hedningar och kristna
till katoliker, upptäckte de dessa brister i den julianska tidräkningen. Och
för att bestämma en gemensam tid för alla festernas firande och skilja
dem från judiska fester, (säger Chambers Encycl.) måste de ha en
därefter afpassad tidräkning, som tack vare Gregorius, ändtligen blef färdig
533 A. D. Men det julianska systemet var då redan, i bruk och
undanträngdes af solcykelsystemet endast småningom eftersom påfvemakten
från Rom vann herravälde.
I Tyskland antogs den år 1700 och i England gjorde den sitt
inträde 1751. Då hade de båda systemen redan skilt sig 11 dagar.
Parlamentet utjämnade skillnaden genom att påbjuda, att den dagen följande
den 2 sept. af år 1752 skulle skrifvas för den 14 af samma månad. Vid
samma tid förflyttades nyårsdagen från den tjugofemte april till första
januari, (Encycl. Britan.)
Före denna tid „firade en del katolska församlingar „Jesu“ födelse
i maj och andra i april“. Den österländska kyrkan bestämde dagen
symboliskt. Hon kallade Jesus den nye Adam och antog, att den gamle
Adam var skapad på den sjätte dagen enligt skapelsehistorien. Därför
förlade hon firandet af Jesu födelse till den 6:e januari. (Guden Janus
(Tammus) erhöll därmed skapareäran.)
I. H. S. äro den inkarnerade, kaldeiska, Egyptens och
hedna Roms treenighets initialer, som ännu bibehållas i alla
s. k. kristna samfund. När de egyptiska trollkarlarna se dem,
hviska de: „Isis, Horus, Seb“, d. ä. „modern, barnet och
gudarnas fader“. Latinern säger: „Jesus Hominum Salvator“. De
buro dem på messhakarna i ett stort + (kors) på ryggen och
en sol på bröstet. Där stå de ännu, och de äro ingraverade
i alla tempel. Vi ha t. o. m, sett dem i Waldenströms
Immanuelskyrka i Stockholm.
Den som är mottaglig för bevis har säkerligen genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
