Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiens vittnesbörd om afgudarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå citerar han Jamesons skotska dictionary, hvar denne anfört
Skandinaviens kyrkofester under namn af „högtid“ och visar, att denna
tidfest är identisk med fornskottarnas och kaldeernas, och att ordet
„högtid“ och „hogmani“ är af samma betydelse. Öfversätta vi ordet från
engelskt uttal blir det: hog- (svin) mani, „svinmani“ och — „svintid“ är det
i sanning.
Lagbrott att fira jul. Puritanerna, som flydde ifrån
Englands och Frankrikes afgudadyrkares blodtörstiga svärd
och grundade Amerikas frihetsregering, sågo i dessa
svinfester „upproriska symboler, hädelse emot Gud och sanningen“.
År 1659 stiftade de i Boston lagar, som skulle utestänga
fördärfvet till rättens och fredens betryggande, i ett „land utan
konung och kyrka utan påfve“. Lagen säger:
„Den som ertappas i firandet af någon sådan dag som jul eller
liknande dagar antingen genom att afstå ifrån arbete, festande eller andra
sätt för ofvannämnda orsak, hvarje sådan person således öfverträdande,
skall plikta för hvarje sådant brott 5 skillings till provinsen.“ „Många
fingo undergå spöstraff.“
De katolska „demontillbedjarna“ smögo sig småningom in
i landet under puritansk trosbekännelse och lyckades stjäla
barnens hjärtan ifrån fädernas tro. En bitter kamp uppväxte,
och 1679 vädjade „demontillbedjarna“ — puritanerna kallade
dem som firade dessa svinfester så — till Englands kung om
hjälp att införa hvad de kallade „religionsfrihet i kolonierna“.
1681 upphäfdes lagen, ty den gamla domarens förförda barnbarn
hade besegrat rättfärdigheten. Men då Sir Edmund Andros,
försedd med kunglig fullmakt den 20 dec. 1686, försökte
kläda rådhuset, som de använde till kyrka, med „julgrönt“,
hotades landet med allmänt uppror. Sedan byggde de den
„första kungliga kyrkan“ och trodde sig där säkra. Men när
de gingo till bacchanalierna julmorgonen, stenades kyrkan,
fönstren slogos in, och folket flydde.
1712 den 25 dec. besteg Rev. Cotton Mather en Boston-predikstol
och sade: „Det är en uppenbar skymf emot Guds nåd att göra vår
Frälsares födelse till anledning och uppmuntran för mycket oheliga och
omåttliga vidrigheter. Kunnen I samvetsgrant tänka eder, att vår helige
Frälsare är ärad genom lustighet, mycket ätande och drickande, liderlighetens
spel och orgier och genom messor, passande endast för Saturnus eller en
Bacchus eller i ljuset af Mahometan Ramadam? (Turkiska fester förekommande
vid deras fasta. — Hos oss är det Remfan, till hvars ära „stjernan“
höjes vid sjungandet af Staffansvisan.)
Skall det sägas, att vid vår Herres födelse, för hvilken vi äro
skyldiga Gud pris, vi begagna tiden att behaga helvetets legioner och att
utöfva gärningar, som hafva mera af helvetet än af himlen uti dem?"
„Julgranar, kyrkors och husens klädning med kransar och julgrönt,
betraktades såsom direkt hedniska bruk, tillhörande den romerska
saturnalia, eller den gamla Teutoniska seden att hänga gröna kvistar, hvari
skogsrå (djäflar) skulle taga bostad hos dem och söka skydd emot den
stränga vintern. Helsningen, som förr användes julmorgonen var: Hel
Saturnus!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
