Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastorer som krögare och plundrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Birmingham, England, rusdrycker och tobak för
hundra-tusentals pund, som måste klämmas ur „hedningarna".
Kinesen anklagar dem. Huru de behandla de stackars
lifven, som väljas till deras rof, kan man döma af följande
berättelse rrån kinesernas erfarenhet, skrifvet af en lärd kines:
„Först komma svartklädda män, som föregifva att de vilja skaffa
oss gratis inträde i himlen. I verkligheten utgöra de blott spioner för
de kommande hvitklädda männen, hvilka vilja göra affärer med oss och
som lura och bedraga oss. Men då vi vilja draga de hvitklädda männen
till räkenskap, komma brokigt klädda män med gevär och kanoner — för
att beröfva oss lifvet."
Metodist=Iäraren anklagar dem. Dr. H. H. Lowry, president af
Metodistuniversitetet i Peking, Kina, säger: „Den fientliga känslan emot
utländingar kan delvis tillskrifvas missionärerna. De ha inkräktat på
kinesens national-ideal och idkat handel, hvarigenom de undanträngt
infödingarna, och många ha blandat sig i politiken och beklädt embeten i
kommunerna."
Huru skulle vi eller andra folk tycka om en sådan
behandling, medan utländingens regering laddade kanonerna
bakom slika missionärers ryggar, för att skjuta oss såsom hundar,
ifall vi ej gåfve oss med barn och land i träldom under
inkräktarna?
Fransk anklagelse. Att metodisternas öfverlärare i Peking icke
öfverdrifvit saken, visar den franske general Voyron i följande rapport
till franska regeringen: „En enda gång" — förklarade general Voyron —
„hafva soldaterna (de franska, andra nationers voro värre, menade han)
förledts att plundra metodiskt, men det var på initiativ och uppmaning
af missionärerna, för hvilkas räkning de uppträdde." Papporten yttrar
härom:
„Missionärerna, som utan tvifvel voro väl underrättade, kommo
till prins Lis palats; de begåfvo sig dit med ett 40-tal kärror och 200 à
300 kristna infödingar, hvilka användes såsom coolies, och började ett
metodiskt plundrande; de hopsamlade silfvertackor och fingo ihop ett
ganska stort antal. De läto härvid hjälpa sig af soldaterna och
matroserna, stationerade vid Peitang, hvilka de af erkänsla gåfvo växlar på
ett värde af 2,000 francs att utbetalas af S:t Vincent de Paul-systrarna i
Frankrike.
Men då de soldater, som icke varit med i Peitang, fingo höra om
sina kamraters byte, lemnade de sina kvarter och kommo för att taga
sig silfvertackor för egen räkning. Då de icke kunde hafva nytta af
dessa, bytte de ut dem mot växlar, ställda än på en herr Chamot,
restauratör i Peking, än på missionens föreståndare."
Biskop Favier har nyligen i en fransk missionstidning
sökt att rättfärdiga sin plundring af palatset i Peking. Han
tog för „omkring 120,000 taels värde". Tänk, så kärleksfullt
och — gudligt!
Amerikansk anklagelse. Samuel Texter i U. S. armé såsom soldat,
skrifver från Peking till sin moder i Texter, Pa„ den 2 dec. 1900: „De
flesta soldaterna blefve glada om befallning gafs att vända gevären
emot missionärerna i stället för de stackars kineser, de föregifva sig
omvända."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
