Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den oföränderliga prestlisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borden I lyda honom! Och om han sade: Gån och sätten eld på de rikes
hus, så skullen I göra det. Lydnad mot den helige fadren befriar eder
från hvarje ansvar!" — Just i år sade påfven, att hans enda sorg bestod
i att han ej personligen fik stå bland sina trogna i Frankrike och kämpa
mot kyrkans fiender. Nu reser sig den katolska verlden i strid mot Kristus
och Israel.
I Toscana och särskildt i trakten af Lucca, utdelade de
bland skolbarnen ett konterfej af påfven. Bilderna äro på
baksidan försedda med följande påminnelser:
1) Påfven är genom gudomlig rätt oberoende af hvarje jordisk
öfverhet. För att återupprätta hans fulla oberoende finns det under nuvarande
förhållanden endast ett medel, nämligen hans sanna och oinskränkta
timliga herravälde.
Nödvändigheten af denna hans verldsliga makt måste blifva trodd
med sinnets och hjärtats fulla anslutning af alla katoliker.
2) Påfven. vår ofelbare herre och mästare kan icke misstaga sig.
Och han har länge förklarat, att detta beröfvande af hans verldsliga makt
är vanhelgande och orättfärdigt. Katoliken måste, om han icke vill
upphöra att vara katolik, tro detta.
3) Påfvens ljungande straff mot dem som beröfva honom hans
verldsliga makt är bannlysningen. Detta straff hvilar alltså öfver dem, och
hvarje katolik är pliktig att anse dem för bannlysta.
4) Man bör ej bry sig om dem som tänka, tala eller skrifva
annorunda. Man bör ej låta deras värdighet imponera på sig. Påfven har sagt:
„Och om än en ängel från himmelen kom och lärde eder något annat, så
skolen I anse denne ängel såsom en kättare!" (G. Aftonbl.)
När vi fingo höra om mordet på Italiens kung, tänkte vi:
„Det ha katolikerna gjort", men „anarkisterna" fingo skulden.
När president Lincoln var af påfven lifdömd och mordet
utförts, hade mördaren funnit väg till påfvens garde i Rom, där
han skyddades. Flera sådana dåd tillskrifves dem i Amerika,
Se här en påminnelse om deras handtverk:
Myndigheterna i Pole ha åtalat jesuitpatern Colleoni för det han
uppmanat till konungamord. I en fastlagspredikan hade han nämligen
yttrat: „Den som sätter sig upp mot påfven går det illa. Vi ha ju sett„
att försynen låtit Viktor Emanuel, hvilken var den första som gjorde sitt
intåg i Bom, dö som ett svin. Och hans efterträdare, Umberto. föll för
en af Gud väpnad hand. Och vi få alla bevittna, huru det går den
nuvarande konungen, som vägrat att lemna Rom tillbaka till påfven."
I stället för att följa Sanning i döden, äro dessa alla
rättsinniga människors’ fiender och sky inga dåd. skyllande allt på
Gud. Så snart den verldsliga myndigheten söker inskränka
deras härjningar, så faller den modigaste embetsmannen för
deras dolk.
Det har från tid till tid kommit i dagen hårresande brott
emot kvinnor. I Spanien har folkförbittringen mot kloster,
kyrkor och prester urartat till formliga stormlöpningar. 1888
påstods det, att en „nunna lefvande inmurades i en brunn".
Tortyr utöfvas på „uppstudsiga nunnor".
„Enligt en officiell statistik har det på de tre sista åren i Spanien
förekommit öfver 200 själfmord bland nunnor, och efter hvarje särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
