Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Kvinnorna och alltinget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ISLAND
29
tillkom 1902. Röstberättigade blevo ogifta kvinnor och
änkor som fyllt 25 år och som antingen voro
fastighetsägare eller familjeförsörjare eller genom sitt arbete
självförsörjande. Dessas antal var dock litet, då endast ett fåtal
ogifta och änkor betalade en skatt nog hög att kvalificera
dem för valrätten.
Kvinnorna blevo snart, här liksom överallt annorstädes,
medvetna om att ökade kunskaper voro nödvändiga att
förvärva, om de skulle kunna bli fullgoda medborgare.
Kravet på solid skolbildning blev därför det första som
framställdes, oaktat de isländska kvinnorna i regeln äro
sällsynt belästa. Och snart öppnades elementar- och
latinskolorna för dem. Kvinnorna fingo även rätt att studera
medicin och att praktisera som läkare.
En förening till förbättrande av kvinnornas ställning
bildades 1895. Arbetet inriktades kraftigt på en
utvidgning av den kommunala rösträtten, ävensom på vinnandet
av den politiska. En petition med 3,000 underskrifter
insändes till alltinget och rönte sådana förstapetitioners
vanliga öde att lämnas utan avseende.
Genom I. W. S. A:s kongress i Köpenhamn 1906
stimulerades de isländska kvinnorna ytterligare i arbetet. De
bildade nästa år en rösträttsförening med anslutning till
I. W. S. A. och satte genast i gång med en petition om full
kommunal och politisk rösträtt och valbarhet och om samma
rätt som män till varje officiell tjänst. Petitionen
undertecknades av 12,000 kvinnor och män, ett onekligen
imponerande tal, då öns hela invånarantal utgjorde endast
80,000. Denna petition mottogs visserligen väl, men råkade
ihop med ett förslag till förmån för männens rösträtt och
kunde därför ej få åsyftad och väntad verkan.
Petitionen, som hade haft så stora sympatier bland
allmänheten, möttes med invändningar av Islands minister
Hafstein. Kammarens president
president däremot, Björn
Jonsson, talade varmt för den. Även konstitutionskom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
