Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu musikaliskt känner, men äfven en visa af Mendelssobn,
Gluck eller Händel. Äfven henne hbar vederfarits den
välsignelsen att få lära känna de store mästarenes tankar, ja hon
har fått „ett fönster till i sin koja“. Förr, då sysslorna voro
undanstökade, skyndade hon till grannas för att med deras
flickor gå ut „på svang". Nu står bågen till skolhuset och
böckerna eller sångmötet, där bon får lära sig de många vackra
visorna. Äfven bon känner numera i sitt inre huru skönt
och ädelt lifvet kan vara, sådant detsamma i stämningar
tolkas af ädelt kännande andar. Och då sommaren kommer och
hundrade flickor ocb gossar med henne samlas till gemensam
sång och byarnes förenade hornkapell faller in i sången, då
är det så öfverväldigande vackert. Det brusar genom märg
och ben! Hembygdens ängder rundt omkring stå tiodubbelt
fagra. Äfven hon känner nu att hon äger ett fosterland, en
himmel hög ocb ett lif, värdt mera än att dag ut och dag in
forsla mjölk till staden.
Ja, ejung du kära flicka och du gosse stäm in! Väl
tycka far och mor att de kommit tillrätta hela sitt lif utan
dylikt „nöje", men var du mild i din dom, ty de veta icke
liksom du och fågeln i skogen att „lifvet är sång!"
II.
„Hemmet vid vägen", så kallas med förkärlek
folkhögskolan. Benämningen härstammar från en Grundtwigs
folkbögskolesång och är uttrycket äfven synnerligen betecknande.
Att vid skilsmessan hvarje vår, efter en blott sex månaders
sammanvaro, se icke blott de 18 åriga flickorna, men äfven
alla ända till trettioåriga män, fälla tårar af sorg öfver att
den korta tiden vid skolan tagit slut, en tid, som i andligt
afseendc inrymt mera än hela deras förflutna lif, är en
omständighet, som talar för att benämningen hem har en värklig
motsvarighet. Mången af dessa elever hafva måhända icke vid
skilsmessan från sina värkliga hem känt samma saknad.
Men lika sann som benämningen hem är, är äfven
hemlängtan.
Där ligger hemmet „vid vägen" ocb så låter man sin
häst vid förbifarten rasta medan man själf i hemmet får en
ny väckelse till andlig värksambet. Särskildt vid
kvällsdiskussionerna en gång i veckan är skolsalen fyld till sista plats,
icke blott af f. d. elever utan äfven af åldriga män och
kvinnor, hvilka i sitt lif icke fått ens den minsta „lärdom".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
