- Project Runeberg -  Eos /
56

(1903) [MARC] Author: Werner Karsten
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

illustration placeholder
MODERN


FRI ÖFVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKAN.

<i>Ett sofrum. En ung moder ligger i bädd med sin nyfödda
på armen. En amma rör sig sakta omkring i rummet, öppnar
dörren och går ljudlöst ut. Modern blickar upp emot fadern,
som står stillatigande bredvid sängen.

Modern. Har amman gått? Och äro vi allena
Till slut?

Fadern. Ja ändteligen har hon gått;
Men äfven jag skall gå, att du får ro. (Han går mot dörren).
Du lofvat att om du behålla får
Den lilla hos dig, skall du sofva godt.
(Skämtsamt). Försök altså du att ditt löfte hålla!
M. Nog skall jag sofva Alfred. Men! (Dröjande).
F. Men! Hvad?
M. Jag endast ville bedja dig att se
Hur’ löjligt hon sig redan gömma vill.
Som om hon det i åratal sig lärt!
Se, se på blicken huru klok den är!

(Modern stryker mildt sin kind emot den lillas hufvud och
drager därpå hufvudet tillbaka för att bättre kunna se.
Fadern kommer till bädden, stannar vid dess sida, lutad ned
öfver de två).

F. Hur’ mycket tror du att hon redan vet?
Om hon, som skalden säger "Nyss har kommit
Från himmelen, vårt hem", dä vet hon alt,
Hvad vi ren glömt, men engäng veta få,
Då vi till himmeln skola återvända.
M. Säg, Alfred, tror du det? (Stryker åter sin kind emot den lillas hufvud).
F. Det är min tro,
Men hvarför . . .
M. Ingenting! Jag önskar blott
Att vi, vi tre, må evigt lefva här.
F. (Skrattande, men därpå oroligt).
Ej häller jag har däremot. Men nu
Du älskling måste sluta. Doktorn har . .
M. Jag aldrig varit lugnare än nu.
Jag känner såsom om i världen mer
Ej funnes plågor, svaghet eller sorg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:57:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kweos/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free