Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
 |
| |
M. (Utan att lämna sitt tag). Nåväl!
F. (Med en djup suck). Nåväl! Vår kärlek nådde dit
Och valde bllndt just henne till en själ
Att lefva, tänka, känna såsom vi.
Ja, hela hennes öde blef bestämdt.
M. (Fortfarande tryckande faderns hand).
Hur sällsamt! O! Ur en oändlig värld,
Där endast skönhet, stillhet råder,
Där intet af vår värld kan återfinnas,
Vi komma hit på jordisk kärleks bud.
Och detta obekanta lida skall.
Och dö till slut med fruktan, då det går
In i oändlighetens rike åter.
F. Hon lyder under samma lag, som vi.
Hvad lagen är, hvarför den finnes till
Vet hon ej mer, än vi oss själfva känna. —
Men hvarför . . . Du dig nu ej trötta bör.
M. (Eftersinnande, sedan undandragande sin hand).
Jag hört engång en kvinna tala så,
Långt förrän vi hvarandra sett: att det
Var hat och otron, mer än kärleken,
Som tvingar barnet från dess tysta värld,
Hvarest ej finnes lif, ej häller död,
Ej glädje, men ej häller någon sorg.
Och att, om det dock var vår kärlek, som
Dem tvingade att komma hit till oss,
Dess blindhet blott oss kan förlåta.
F. Du så ej tala får. Vår lilla glädje!
M. Där, hvar vår älskling var, var hon så trygg.
Fanns där ej omsorg alls om hennes lif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:57:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kweos/0062.html
