Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s lärospån som partiledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV:S LÄROSPÅN SOM PARTILEDARE
budet icke kunde veta, hvarom frågan var, men var angeläget
att riktigt uträtta sitt ärende, så söktes kontrahenterna i hela
staden, ända tills de anträffades, och på det sättet råkade
prinsens jägare komma midt upp i möljan af hela Borgarståndet, och
det midt upp i ett drickskalas till på köpet.
Hvad denna evenement skulle orsaka för ett pratande och
gissande och funderande under dylika omständigheter, det kan man
lätt föreställa sig.
Indebetou tappade verkligen koncepterna och visste inte hvad
han skulle företaga sig för att lugna sinnena. Lyckligtvis var
Borgmästare Stolpe inte lika rådlös. Utan att säga ett ord åt
någon människa, satte han följande morgon på sig uniformen
och gick, så tidigt som möjligt, upp till Kronprinsen. Han
begärde få företräde genast, ehuru tidigt det var, men tillade
att det måste rangeras så, att han blef utsläppt en annan väg,
än han kom in, emedan det var angeläget, att företrädet blef
obemärkt. Genom detta fintliga tillägg förstodo vederbörande,
att det måtte vara någon sak af vikt, som herr Borgmästaren
hade att anmäla, och följaktligen blef han utan dröjsmål anmäld.
Kronprinsen, som aldrig hade för vana att söla med någonting,
lämnade också företräde på ögonblicket, ehuruväl klockan var
knappast mer än sju på morgonen — ty tidigt var prinsen
alltid på fötterna och den hälsosamma vanan har han äfven
sedermera bibehållit.
Borgmästar Stolpe relaterade nu hela det olyckliga förloppet
med Hans Kungl. Höghets budsändning till bokbindaren från
Dalarne, och tillade: »Det går rakt inte an att Ers Kungl. Höghet
talar ett enda ord politik med någondera av de ifrågavarande
kontrahenterna under nu inträffade omständigheter; sådant skulle
skämma bort allt.»
Detta insåg också Kronprinsen ganska väl, och det blef nu en
öfverläggning, vad han skulle slå sig på för samtalsämnen, i
stället för de politiska som måste kasseras.
»Hvad Rettig beträffar», fortfor Stolpe, »så känner jag honom
och hans förhållanden på mina fem fingrar från den tid, jag
bodde i Gefle; han har slagit sig på en branch af
järnhanteringen, som är egen i sitt slag, att nämligen tillverka ämnes-
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
