Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s lärospån som partiledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV:S LÄROSPÅN SOM PARTILEDARE
järn till ståltråd, och han blefve otvifvelaktigt särdeles smickrad,
om Ers Kungl. Höghet talte med honom om den saken.»
»Bon!» sade prinsen — »nå men Boman då?» — »Honom
känner jag ingenting om», svarade Stolpe; »men det finns i staden
en Häradshöfding Boheman från Småland eller Westergötland
— kunde det inte vara misstag på namn?»
»Det har du rätt i», inföll prinsen — »det kan gå an!»
När nu Brukspatron Rettig kom upp och fick audiens litet
längre fram på morgonen, så erhöll han af prinsen många éloger
för sina lyckade bemödanden med ståltrådsjärnet, och prinsen
ville nödvändigt veta, hur det gick till att bereda sådant järn.
Rettig blef alldeles förtjust, och ehuruväl inte politiken med en
halfdragen anda omnämndes, så var bruksrepresentanten för Petres
gamla distrikt från denna stund Hans Kungl. Höghet med lif
och själ tillgifven, och det dröjde inte länge, förrän han öppet
bröt med det så kallade »liberala» partiet, ehuru lockande det
väl valda namnet är för varje nybakad representant, som ännu
ej tittat bakom kulisserna.
Med bokbindaren gick det inte alldeles lika bra, som med
brukspatronen, ehuruväl prinsen också vid hans audiens spelte
sina kort oklanderligt.
När Boman steg in, stodo prinsen och han begge två några
ögonblick tysta midt emot hvarann, den förre, liksom väntande,
hvad bokbindaren från Fahlun kunde ha att andraga, och den
sistnämnde med ännu mera skäl afvaktande, att Hans Kungl.
Höghet skulle öppna konversationen. Men då detta icke blef
något af, yttrade Boman ganska modest: »Ers Kungl. Höghet
har låtit kalla mig.»
»Därmed lär väl vara något misstag», svarade prinsen, »men
det var i alla fall bra att herrn kom hit, så kan jag få höra
hur det står till uppe i Dalarne; hvad tycka ni om er nya
landshöfding ?»
Härom resonerades åtskilligt, men företrädet blef naturligtvis
kort, och det kvarstod alltid någon tvekan, huruvida det
föregifna misstaget var verkligt eller icke. Det sistnämnda
misstänktes af pluraliteten vara rätta förhållandet.
4i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
