Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Hamilton och religionsfrihetsfrågan 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING HAMILTON OCH RELIGIONSFRIHETSFRÅGAN
besvarades negativt och uppskjutande. Till denna uppskovsböjelse
medverkade ock en naturlig tvekan att öppna portarna för
sådana religionssamfund, vilkas egen principiella intolerans lät
förstå, att de gärna skulle utnyttja varje tillfälle till ostört
propagandaarbete men utan erkännande av någon reciprocitetsplikt. De
svårigheter för statslivet, som religiöst färgade meningsbrytningar
alltid föra med sig, när de blanda sig med allmänna politiska
stridigheter, vållade också en lätt förklarlig önskan att i det längsta
söka befria vårt land från dylika orosanledningar.
Betraktelsesättet må ha varit kortsynt och överdrivet
pessimistiskt, men det var icke blottat på en viss reson. Särskilt kan
det ej förvåna, att toleransens krav, när de med iver framfördes
från romerskt håll, icke verkade särdeles övertygande, ej ens på
alla principiella vänner av vidgad religionsfrihet. Men det lät
heller icke gärna förbise sig, att de av ålder gällande
kyrkodisciplinära bestämmelserna med landsförvisningsstraff och
förlorad arvsrätt vid avfall från statskyrkans bekännelse samt med
konventikelplakatets förbud mot enskilda andaktssammankomster
voro så antikverade, så mot allmän rättsuppfattning stridande,
att försök till deras strikta tillämpning numera måste vålla
verkligt ogagn.
Kritiken mot statskyrkans absoluta välde hade egentligen
väckts av de från England inkomna sekteriska rörelserna.
Metodisterna hade under Samuel Owens beskydd redan 1830
ordnat egen gudstjänst i Stockholm under den engelske
predikanten Geo. Scotts ledning. Sedan Kungl. Maj:t 1838
medgivit denna församling att uppföra egen kyrkobyggnad vid
Hötorget, begärde kyrkoherden Ekdahl i Adolf Fredrik hos
Stockholms konsistorium undersökning, med vad rätt Scott här arbetade.
Ärkebiskop Wingård, som först och sist var politiker, såg, att
varken gagn eller heder vore att vinna av hårda åtgärder, och drog
saken på långbänken, tills 1842 Ekdahls förnyade påminnelser
föranledde ett närmare upptagande. Slutet blev, att
överståt-hållarämbetet förbjöd Scott att här predika på svenska språket.
Under tiden hade emellertid en del övermodig
Stockholmsung-dom tillåtit sig att genom förargelseväckande uppträden störa
och omöjliggöra gudstjänsterna i »Engelska kyrkan», den nuva-
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
