Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter Skandinavismens nederlag - Var skandinavisk politik möjlig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR SKANDINAVISK POLITIK MÖJLIG
I detta fall blir det avgörande spörsmålet därför, om då hos
oss funnos förutsättningarna att under den dansk-tyska konflikten
driva en nationell politik, vilken i stort sett förenade folkets alla
krafter till Danmarks understöd. Även erkänt, att svaret härpå
kräver ingående undersökningar, för vilka ännu knappast de
första elementen föreligga, synes det icke vara utan fog att
åtminstone i allmännaste drag diskutera frågan. Närmast är det
väl tvenne tvivel, som framställa sig: var Danmarks egen
självständiga tillvaro hotad? Och om så var, utgjorde denna en
oundgänglig betingelse för vår fria existens? Måhända synes denna
formulering snävt egoistisk — det far likväl icke i denna snöda
värld, där det kallt räknas med gåvor och gengåvor, begäras,
att någon skall ädelmodigt sätta allt sitt på spel ens för den
vackraste och ädlaste sanning, om han icke är övertygad om
denna sannings vikt just för honom själv.
Efter sextio år är det naturligtvis mycket lättare att besvara
frågan om Danmarks livsintresse vid den tyska konflikten, än
det var mitt under brinnande strid. Vi ha sett det stympade
danska riket fortsätta sin tillvaro och med betydande framgång
lotsa sig fram genom mycket bekymmersamma yttre och inre
förhållanden. För samtiden fanns icke detta erfarenhetsmaterial,
men desto nödvändigare var det, att frågan gjordes, och att den
allvarligt undersöktes. Manderström pekade mycket riktigt just
på denna centrala punkt, när han d. i mars 1863 skrev till
Henning Hamilton: »Jag måste bekänna, att jag ej kan inse
skälet, hvarför Danmark, om det ej vill bli Tyskt — hvilket jag
finner ganska naturligt och i sin ordning — nödvändigt måste bli
Svenskt. Jag skulle tro, att det kunde och borde blifva Danskt.»
Tvivelsutan, härtill voro alla goda danska element fullt beslutna,
men när man ville framkalla en stark svensk-norsk hjälpaktion under
skandinavismens banér, var det icke opportunt att för mycket
betona den sidan. Tvärtom borde det heta, att Danmark var i livsnöd,
och att dess yttersta fara påfordrade snabb och effektiv hjälp.
Att ett sådant språk fördes frän dansk sida, kan varken väcka
förvåning eller berättiga till tadel. Men frågan är, om de, som
hos oss representerade den allmänna opinionen, kunna försvaras
10—233960. H allendorff, Från Karl XV:s dagar.
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
