Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under fransk-tyska kriget - De skandinaviska rikena och krigsfaran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SKANDINAVISKA RIKENA OCH KRIGSFARAN
där kronprinsessan Louise om några månader väntade sin
förstfödde. Av telegram, växlade mellan Stockholm och vår
beskickning i Danmark, framgår, att regeringen därhemma blev ängslig
för vad som skulle kunna inträffa i den danska huvudstaden;
konungen tänkte besöka kapplöpningarna, och Adlercreutz gav en
underdånig påminnelse om risken för folkliga demonstrationer,
men lyckligtvis förlöpte besöket åtminstone till det yttre lugnt.
Enskilt föreslog kung Karl vid detta besök på Fredensborg
(d. 16—7 juli) kung Kristian en nordisk
neutralitetssammanslutning av liknande art som under Krimkriget, varvid han nog ej
var främmande för tanken, att därav skulle utveckla sig en
positiv medverkan på Frankrikes sida. Mycket kom därför att hänga
på Danmarks hållning.
* •
#
Huru man såg sakläget i Köpenhamn, har nyligen på ett
förträffligt sätt utretts genom professor Aage Friis’ framställning
»Danmark ved Krigsutbrudet Juli—August 1870.» Alla både inom
och utom Danmark visste, att folkstämningen där var avgjort
antitysk, och däröver förvånade sig ingen. Frågan var, vilka
praktiska konsekvenser nu skulle dragas — av de krigförande
och av den danska styrelsen. Frankrike räknade bestämt på
Danmarks aktiva medverkan, lät genast en mindre eskader avgå
till de nordiska farvattnen, satte i säker utsikt en efterföljande
större expedition med landstigningstrupper om cirka 30,000 man,
som skulle tillsammans med danskarna operera mot Holstein
eller eventuellt mot Rügen och Pommern, samt avsände till
Köpenhamn som utomordentlig representant hertigen av Cadore,
för att underteckna det alliansfördrag, vilket man vid Quai
d’Or-say tog som en självklar sak. Vad man i Berlin tänkte sig för
sannolika möjligheter är icke lika utrett. Många utomstående
förmenade, att Bismarck med sin till ordspråk vordna
hänsynslöshet skulle föredraga visst för ovisst samt med en rask kupp
mot Jylland söka avväpna den fientligt sinnade grannen. Otroligt
är icke, att sådana funderingar funnos i oansvariga kretsar, men
det förefaller mycket litet sannolikt, att den preussiska politikens
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
