Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landtmannapartiets första år - Bondeledarna: Eric Ersson, Carl Ifvarsson och Jan Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIC ERSSON, CARL IFVARSSON OCH JAN ANDERSSON
1864—71. Mycket starkt vittna dessa om den utpräglade
politiska begåvningens seger över de hinder, som en bristfällig
undervisning vållat. Det första i serien verkar stelt siratligt,
nästan som gjort efter någon brevställare eller med förebild
frän dagspressens översikter. Denna högtidliga och opersonliga
typ försvinner, men Carl Ifvarsson blir aldrig så ursprungligt sig
själv som Jan Andersson, vilken städse haft behov att i brev ge
sina livliga meningar luft. Liksom handstilen är fast och synnerligen
vårdad för att icke säga elegant, är uttryckssättet valt nästan
med diplomatisk omsorg, och man anar alltid, att förf. haft
bestämda avsikter med sina skrivelser. Sedan Erie Ersson med
år 1868 lämnat riksdagen, har det tydligen synts Carl Ifvarsson
viktigt att upprätthålla föibindelserna med den fortfarande
mäktige kamraten och bevara hans vänskap orubbad, ty däri låg en
borgen för fortsatt förtroende hos kammarens norrlänningar
och dalkarlar, vilka annars kunde hysa en naturlig tvekan mot
sörlänningen. Ibland genombrytes dock den strängt behärskade
formen av ett mera subjektivt tonfall, nämligen när han kommer
att orda om egna besvärligheter och farhågor: den misstro mot
andras avsikter, som med en stark procentsats ingick i Carl Ifvarssons
politiska klokhet, rörde sig icke minst kring anslag, som kunde
gå ut över honom själv, och på den punkten blottar han en
känslighet, som väl ytterst bottnade i brist på humor — där
hade den gode Jan Andersson ett sympatiskt övertag.
Den karakteristik av de båda brevskrivarna, som här givits,
gäller ett flertal under åren från och med 1864 växlade
skrivelser. Nu följande brevutdrag åter äro begränsade till åren
1868—70.
Breven begynna först med år 1868. Under det föregående
årets riksdag, då lantmannapartiet tillkom, var Erie Ersson
ännu i verksamhet, men drabbad av en heshet, som betog honom
varje möjlighet att deltaga i offentliga förhandlingar, hade han
bestämd avsikt att lämna det politiska arbetet. Inför vissheten
härom och beklämd över utsikterna till det kommande riksmötet
skrev Carl Ifvarsson ett pessimistiskt nyårsbrev (Värestorp d. 1
januari 1868):
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
