Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landtmannapartiets första år - Bondeledarna: Eric Ersson, Carl Ifvarsson och Jan Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTMANNAPARTIETS FÖRSTA ÅR
[De nyliberala, som en tid gjorde min att närma sig
landtmannapartiet, berättar han, ha synbarligen nu slagit detta ur hågen, säkert
i afsikt att vinna större antal nyvalde på sin sida. I detta ändamål
hade ett cirkulärbref och ett rätt moderat program tryckts och
kringsänts. Detta sattes i verket för några veckor sedan »straxt efter det
gubben Uhr varit här i flera dagar, utan att jag träffade honom».
Därför hade C. I. nu börjat skrifva till »åtskilliga af wara förtrognaste
wänner och bedt dem både warna och förmana de nyvalde så widt
görligt är», hvarjämte »några af de förståndigaste af wåra gamle
wänner» skola inbjudas hit ett par dagar före riksdagen för
öfverläggning. Stockholmsposten, som på sista tiden varit mera opartisk, och
N. D. A. hade båda i lördags artiklar mot de nyliberalas sista tilltag.
»Jag tror det war bäst för oss, att de Nyliberala icke sökte närma sig
oss, ty därigenom hade wi endast blifvit desto värre anskrifne.»]
Resultatet av dessa valen kompletterande metodiska
ansträngningar uteblev icke. Vid början av 1870 års riksdag vann
lantmannapartiet större framgångar, än någon hade drömt om. Nu
är t. o. m. den ängsligt försiktige Carl Ifvarsson nästan munter
i tonen.
[Utskottsvalen, berättar han i brev d. 23 januari, ägde rum i går.
Landtmannapartiet segrade med större öfvervikt än någonsin, 107-08 r.,
där deras lista skilde sig från de andra. Intelligensen hade 41-42 och
nyliberalerna blott 13-14. De mest j framstående stodo på alla tre
listorna, men liksom båda de starkaste partierna ej ville veta af
nyliberalerna, »ville intetdera partiet weta af wår store man Jöns Persson,
hvadan han ej blef uppförd på någon lista. Han dundrar förskräckligt
och trugar och trumfar; men ingen bryr sig nu mera om denna
tidningarnas afgud.» I N. D. A. sades, att Landtmannapartiet segrat
med de nyliberalas stöd; det var ett stort misstag, ty just dessa hade
mest motverkat oss. Däremot ha säkert flere ståndspersoner »just af
fruktan för omstörtningar» slutit sig till oss.] Ola Jönsson i
Kungs-hult har i följd af sjukdom icke kommit hit; troligen lider han af sin
gamla sjuka. Liljencrantz ligger rent för döden. Uhr går som en
slagen hök, synbarligen full av ångest öfver sitt misstag att gå
tidningarnes ärenden, jag ömkas öfver honom, som låtit lura sig, troligen
af glaset och fåfängan. Per Nilsson i Kulhult, som nu saknar
husbonden Ola, har synbarligen slutit sig till Mankell och några andra
nykommna stadsrepresentanter, hvilka tillsammans med några få
nykläckta rabulistiska skåningar utgöra antalet 13 eller 14. — Nils
Larsson har nu slutit sig till oss. Jan Andersson, Rundbäck m. fl. ha
arbetat otroligt för vår sak. Landtmannapartiet ses också nu med
blidare ögon i allmänhet, ja som jag hört äfven på högre ort, än
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
