Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helga de la Brache - 1800-talets pretendenttyp. Kaspar Hauser och Naundorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA DE LA BRACHE
vid Boulogne fyra år senare, att Frankrikes maktägare icke
vågade kröka ett hår på hans huvud utan snarast fruktade, att så
galet skulle ske.
Adertonhundratalets pretendent har följaktligen avstått från den
ridderliga men riskabla roll, som fylldes av Englands Stuartar, av
Portugals Sebastianer, av vår egen Nils Sture-Daljunkaren — för
att icke tala om alla ryska partigängare från och med Dmitriernas
orosfyllda dagar. Det har dykt upp en annan pretendenttyp, vilken
blott lånat en politisk attityd, men vars intressen legat åt helt annat
håll. I stället för maktens och kungaärans vinster, som ju för resten
knappt varit alltför mycket lockande i våra prosaiska tider, har
han traktat efter ett förnämligt namn bland människor, efter en
riklig anpart av någon säkert fonderad familjeförmögenhet eller
efter en vacker statspension för sina återstående dagars
bekvämlighet. Vid sådan begränsning av pretentionerna riskerade man
ingenting alls, ty tidens humana rättsskipning fruktade ju intet
mera än att trampa på den svage: denne har kunnat föra hur
många processer han velat och göra sina motparter allt tänkbart
omak utan annan uppoffring för egen del än några
rättegångsersättningar, som kanske aldrig kunnat uttagas. Men där var
mycket att vinna i form av beskedligt folks sympatier och
lätttrognas pekuniära understöd.
Efter den stora revolutionens långa år av omstörtning och
upplösning fanns det gott om detroniserade furstehus och från
hem och härd flyktiga förnämliga familjer, vilka alla hade några
omtvistliga ekonomiska rättsanspråk att göra gällande. Där var
ju så mycket folk, som kommit bort i fängelset, på schavotten,
under gatustrider, på slagfältet, vid flykten eller eljest på okänt
sätt. Vidare, under de talrika odysseiska irrfärderna från denna
tid funno de landsflyktiga ädlingarne väl emellanåt en lugn
tillflyktsort hos någon kärleksfull Circe eller Kalypso, åtminstone
kunde så supponeras, och så var låt oss säga en viss möjlighet
given för nya linjers oväntade uppdykande. På trettiotalet och
sedan framåt, när revolutionens egen generation till det mesta
hunnit gå bort, när sålunda de besvärliga förstahandsvittnena
försvunnit, då var rätta tiden inne att spekulera i de ovissa chanser,
som den stora oredans kvarlåtenskap erbjöd. Då kunde hitte-
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
